3, the magic number
Det är bara tre magiska (haha not so much) dagar kvar till vi flyttaaaar!!! :D
Jag vill att dessa tre dagar ska gå snorfort, alltså, så man knappt hinner märka vad som händer!
För vi har inget kvar vi kan packa, typ.. inget som man känner sig särskilt taggad till. Det börjas väl imorgon, då ska vi tvätta när vi kommer hem från jobbet, sen packar vi väl det mesta som går mellan maskinerna. Men idag blir det bara slapp, och mys framför Bones :) Har tyvärr bara.. 9 avsnitt kvar på säsong 5, och någon sjätte ser man ju inte röken av än.. sen vet gudarna vad vi ska sysselsätta oss med om dagarna. Packa upp kanske? Haha.
Och, så ska vi väl montera ihop vår gudomliga soffa! Helst så fort vi landar i Falun med flyttlasset, men det får väl vänta tills vi har ordning på det mesta av de andra grejerna, så det inte skräpas ner på the masterpiece.
Sitter för övrigt och lyssnar på Spotify nu, Bryan Adams, så kom en låt från Spirit - Stallion of the Cimarron. Det är kanske världens finaste och sorgligaste tecknade film jag sett! Den är så underbar, gråter floder... och det handlar om hästar, liksom.. haha! Pinsamt Catherine.
Men största anledningen till mina tårfloder är nog att det är så vacker musik. Rörande :)
Jag vill att dessa tre dagar ska gå snorfort, alltså, så man knappt hinner märka vad som händer!
För vi har inget kvar vi kan packa, typ.. inget som man känner sig särskilt taggad till. Det börjas väl imorgon, då ska vi tvätta när vi kommer hem från jobbet, sen packar vi väl det mesta som går mellan maskinerna. Men idag blir det bara slapp, och mys framför Bones :) Har tyvärr bara.. 9 avsnitt kvar på säsong 5, och någon sjätte ser man ju inte röken av än.. sen vet gudarna vad vi ska sysselsätta oss med om dagarna. Packa upp kanske? Haha.
Och, så ska vi väl montera ihop vår gudomliga soffa! Helst så fort vi landar i Falun med flyttlasset, men det får väl vänta tills vi har ordning på det mesta av de andra grejerna, så det inte skräpas ner på the masterpiece.
Sitter för övrigt och lyssnar på Spotify nu, Bryan Adams, så kom en låt från Spirit - Stallion of the Cimarron. Det är kanske världens finaste och sorgligaste tecknade film jag sett! Den är så underbar, gråter floder... och det handlar om hästar, liksom.. haha! Pinsamt Catherine.
Men största anledningen till mina tårfloder är nog att det är så vacker musik. Rörande :)
"Är det inte roligt att rädda världen tillsammans?"
Läste aftonbladets Bil-aga, krönikan på sista uppslaget om Mazda Miata. Snubben hade provkört en MIata en vecka, och varje gång han mötte en annan Miata-förare så vinkade dom glatt. Hade nåt att göra med att det är en rolig bil.
"Jag menar, jag har provkört mängder av bilar. Som Toyota Prius. Varför hälsar inte Prius-ägare glatt på varandra? Är det inte roligt att rädda världen tillsammans?"
Det var en klockren kommentar på.. ja, allt! Att vi köper dessa "skithäftiga" miljöbilar, men verkar inte särskilt stolta över det, bryr oss inte om miljöfrågor i andra tillfällen, utan det är ju bara för att det är en trend som man överhuvudtaget kan överväga att köpa en miljöbil.
Klockrent.
"Jag menar, jag har provkört mängder av bilar. Som Toyota Prius. Varför hälsar inte Prius-ägare glatt på varandra? Är det inte roligt att rädda världen tillsammans?"
Det var en klockren kommentar på.. ja, allt! Att vi köper dessa "skithäftiga" miljöbilar, men verkar inte särskilt stolta över det, bryr oss inte om miljöfrågor i andra tillfällen, utan det är ju bara för att det är en trend som man överhuvudtaget kan överväga att köpa en miljöbil.
Klockrent.
outcast
Det trodde man ju aldrig, att släkten skulle svika en såhär GROVT!
Här har man i godan tro gått och varit lycklig att man har såna fina underbara släktingar. Så läser man sen i TRE spearata bloggar att kusin 1 & 2, samt min syster - har haft en jättetrevlig dag i U-Väsby... och inte en enda av dom brydde sig om att bjuda in mig!!!
JAG ÄR UPPRIKTIGT SÅRAD!
Dethär är det värsta jag varit med om!!! Okej att kompisar kan glömma bort en ibland, man liksom trillar mellan raderna... men ens egen familj?!
Det är ju... obeskrivligt.
TACK FÖR DEN!
hihi, närå, men.. bjud gärna med mig nästa gång (A) gärna när jag inte jobbar varje dag och flyttar 10 mil. LOVE YA! <3
observation
En sak jag har tänkt på litergann, med mig själv iallfall, är hur fotokärlek hänger ihop med nya saker. Helst en ny kamera.
För när kameran är ny känns det mycekt roligare att fota, vad som helst, för kameran är ju så häfitg! Ny och spännande.
Nu, så har min nyaste kamera varit i min ägo i över ett år, och jag använder den knappt. Några få gånger har jag gått ut på promenad eller haft med den när jag åkt någonstans - men ändå fotar jag inte mycket alls.
På semestern ner till Ullared, ett tillfälle då man kan fota hur mycket oändligt som helst, så hade jag aldrig lusten att ta med mig kameran.. Behovet att föreviga intryck vägdes ner av att kameran tar plats, är i vägen och ibland lite jobbig att bära på.
Och När vi nu har flyttat, varit iväg 3 vändor till Falun och vårat nya helt fantastiska bostadsområde, har jag haft med kameran varje gång - och ändå inte tagit ett enda foto.
Därför beslutade jag mig att låta den stå kvar där, så jag inte av misstag skulle lämna den i Gävle. Och nu saknar jag den. Bara för att jag inte har den möjligheten så känner jag behovet att sprigna ut och fota gräs or whatever!
Men, jag svär på att när vi åker med sista flyttlasset nu på tisdag ska jag fota så ofta opch mycket jag hinner med! Nya lägenheten, området - allt!
Fram tills dess, de fem plågsamt långa dagarna som är kvar, ska jag lida i väntan och längtan.
För när kameran är ny känns det mycekt roligare att fota, vad som helst, för kameran är ju så häfitg! Ny och spännande.
Nu, så har min nyaste kamera varit i min ägo i över ett år, och jag använder den knappt. Några få gånger har jag gått ut på promenad eller haft med den när jag åkt någonstans - men ändå fotar jag inte mycket alls.
På semestern ner till Ullared, ett tillfälle då man kan fota hur mycket oändligt som helst, så hade jag aldrig lusten att ta med mig kameran.. Behovet att föreviga intryck vägdes ner av att kameran tar plats, är i vägen och ibland lite jobbig att bära på.
Och När vi nu har flyttat, varit iväg 3 vändor till Falun och vårat nya helt fantastiska bostadsområde, har jag haft med kameran varje gång - och ändå inte tagit ett enda foto.
Därför beslutade jag mig att låta den stå kvar där, så jag inte av misstag skulle lämna den i Gävle. Och nu saknar jag den. Bara för att jag inte har den möjligheten så känner jag behovet att sprigna ut och fota gräs or whatever!
Men, jag svär på att när vi åker med sista flyttlasset nu på tisdag ska jag fota så ofta opch mycket jag hinner med! Nya lägenheten, området - allt!
Fram tills dess, de fem plågsamt långa dagarna som är kvar, ska jag lida i väntan och längtan.
mad skills dude
Alltså det finns en del små saker som bara jag kan lyckas med!
Exempel 1: Ligger på stranden och solar, känner att det blir plötsligt blött på ryggen. Har min pojke hällt vatten på mig? Nej, en fiskmås hade mig som måltavla.
Exempel 2: Åker till jobbet med huvudvärk, när den äntligen går över hoppar jag in i bilen och slår huvudet i dörrlisten. (Som är lika hård som resten av en bil.) Resultat, ännu värre huvudvärk än tidigare...
Exempel 3: Aktivkt jobbsökande som man är, ringer till restaurangchefen för ett ställe jag gärna vill jobba hos. Hon svarar och säger: jag har semester.
Det är så typiskt!!
Tack och lov tog hon det inte så hårt, utan var trevlig och lät väldigt positiv. Hoppas verkligen att få höra mer från henne, och att få börja jobba på den restaurangen! Jag skulle verkligen gilla det, är jag övertygad om!
I övrigt är livet ganska tråkigt.. Det är ju hela 6 dagar kvar tills vi blir permanenta dalmasar! Jag vill flytta nu. Nu nu nu nu nu nu nu nu!!!
Denna väntan är olidlig! Och det finns inget man kan sysselsätta sig med så det känns som man är liite närmare målet - allt vi kunnat packa ner är redan i Falun. Det som finns kvar här i Gävle är liksom allt vi behöver i vardagslivet, sånt man inte kan lägga ner förran sista dagen innan flytt. Jag blir tokig!
Exempel 1: Ligger på stranden och solar, känner att det blir plötsligt blött på ryggen. Har min pojke hällt vatten på mig? Nej, en fiskmås hade mig som måltavla.
Exempel 2: Åker till jobbet med huvudvärk, när den äntligen går över hoppar jag in i bilen och slår huvudet i dörrlisten. (Som är lika hård som resten av en bil.) Resultat, ännu värre huvudvärk än tidigare...
Exempel 3: Aktivkt jobbsökande som man är, ringer till restaurangchefen för ett ställe jag gärna vill jobba hos. Hon svarar och säger: jag har semester.
Det är så typiskt!!
Tack och lov tog hon det inte så hårt, utan var trevlig och lät väldigt positiv. Hoppas verkligen att få höra mer från henne, och att få börja jobba på den restaurangen! Jag skulle verkligen gilla det, är jag övertygad om!
I övrigt är livet ganska tråkigt.. Det är ju hela 6 dagar kvar tills vi blir permanenta dalmasar! Jag vill flytta nu. Nu nu nu nu nu nu nu nu!!!
Denna väntan är olidlig! Och det finns inget man kan sysselsätta sig med så det känns som man är liite närmare målet - allt vi kunnat packa ner är redan i Falun. Det som finns kvar här i Gävle är liksom allt vi behöver i vardagslivet, sånt man inte kan lägga ner förran sista dagen innan flytt. Jag blir tokig!
sommar!?
ÄR det sommar? ...NU!?
Ja, jo.. jag har ju haft semester och min fair share av dagar på stranden (typ..5 haha!). Men ändå. Det är min första sommar utanför Årsundas vackra gröna gränser. Och det är inte riktigt sommar utan varma kvällar i Årsunda. Gå barfota på varm asfalt genom byn och gå förbi kyrkan som trots kyrkogård och midnatt aldrig är annat än fin.
Det är lite sorgligt att inte vara hemma.. i Årsunda.. men sommar i Bojsen ska bli minst lika klassiskt och underbart! Vi har ju bojsenbeach! Men trots det, kommer jag aldrig sluta sakna mitt hem!
För det är vad Årsunda är, när man är uppväxt i en så fin by - som man aldrig riktigt uppskattar förrän man inte bor kvar där. Men lilla pluttsunda kommer alltid vara hemma.
Det är där jag kommer ifrån, och det är inget man kommer ifrån!
Ja, jo.. jag har ju haft semester och min fair share av dagar på stranden (typ..5 haha!). Men ändå. Det är min första sommar utanför Årsundas vackra gröna gränser. Och det är inte riktigt sommar utan varma kvällar i Årsunda. Gå barfota på varm asfalt genom byn och gå förbi kyrkan som trots kyrkogård och midnatt aldrig är annat än fin.
Det är lite sorgligt att inte vara hemma.. i Årsunda.. men sommar i Bojsen ska bli minst lika klassiskt och underbart! Vi har ju bojsenbeach! Men trots det, kommer jag aldrig sluta sakna mitt hem!
För det är vad Årsunda är, när man är uppväxt i en så fin by - som man aldrig riktigt uppskattar förrän man inte bor kvar där. Men lilla pluttsunda kommer alltid vara hemma.
Det är där jag kommer ifrån, och det är inget man kommer ifrån!
justbecause...
wind of change
Nu var det längesedan här.. men ha lite överseende, jag jobbar varje dag och flyttar dessutom till ett annat län!
Men nu är det inte långt kvar innan man blir ledig i nästan en månad :) Får ju ta det lugnt i augusti innan skolan börjar. Ljuv musik detdär - skolan börjar! Sweet
En sak som dock hängt länge som ett orosmoln över axlarna och cirkulerat.
Det känns som... eller ja, känns och känns.. det verkar som att jag förlorar min bästa barndomsvän. Vi som hängt ihop genom allt, aldrig gått veckor mellan vi pratat.. men nu vet jag knappt vem hon är längre tror jag.
Det känns riktigt ruttet för var det någon jag alltid trott att "vi kommer aldrig växa ifrån varann" så var det hon. Men nu är det enda vi haft kontakt genom på månader varit 2 sms på min födelsedag...
Hon verkar ha massa planer för livet jag inte har den blekaste aning om vad det rör, vad hon vill i framtiden.
Och värst av allt är att jag känner mig ansvarig på något vis, för att jag inte försökt. Vad jag kunde ha gjort vet jag inte heller, men jag blir riktigt ledsen av att tanka på det..
Känns liksom som att den underbaraste vänskap jag haft är över. Och jag saknar det vi hade...
Men nu är det inte långt kvar innan man blir ledig i nästan en månad :) Får ju ta det lugnt i augusti innan skolan börjar. Ljuv musik detdär - skolan börjar! Sweet
En sak som dock hängt länge som ett orosmoln över axlarna och cirkulerat.
Det känns som... eller ja, känns och känns.. det verkar som att jag förlorar min bästa barndomsvän. Vi som hängt ihop genom allt, aldrig gått veckor mellan vi pratat.. men nu vet jag knappt vem hon är längre tror jag.
Det känns riktigt ruttet för var det någon jag alltid trott att "vi kommer aldrig växa ifrån varann" så var det hon. Men nu är det enda vi haft kontakt genom på månader varit 2 sms på min födelsedag...
Hon verkar ha massa planer för livet jag inte har den blekaste aning om vad det rör, vad hon vill i framtiden.
Och värst av allt är att jag känner mig ansvarig på något vis, för att jag inte försökt. Vad jag kunde ha gjort vet jag inte heller, men jag blir riktigt ledsen av att tanka på det..
Känns liksom som att den underbaraste vänskap jag haft är över. Och jag saknar det vi hade...
