Känns verkligen som en fresh start denna måndag.
Jag har pluggat, gått totalt 1 mil, varit på seminarium, fått G+ på hemtenta, träffat folk igen.. känns som lite livsglädje har kommit tillbaka.

Dock så kom det flera tillfällen under dagen stunder då jag tänkte: Hur kan jag ha roligt? Hur kan jag leva som allt är normalt? Som allt är som förut?
Men det gick ganska fort över. Jag vet att det sista som önskas av mig, från dig, är att jag tappar livslusten.
Och efter denna dag gått så känner jag mig faktiskt bättre än på väldigt länge.
Som att jag har en liten chans iallafall, att ta mig ur soppan med skola och allt annat, att i slutändan vara nöjd ändå.

För det värsta jag kan göra nu är att ge upp. Jag kan inte bara släppa allt för att jag inte vill längre. Hur ska jag då kunna klara av livet i fortsättningen? Om jag bara släpper allt när jag känner mig omotiverad?
Det funkar inte så, inget funkar så. Jag ska avsluta det jag tagit på mig, även om jag oftast känner att det inte är någon idé. Jag ska iallafall försöka, ge det bästa som jag har förmåga till, så har jag inget att ångra.

Det är inte långt kvar nu, några få veckors blod svett och tårar, sen är jag klar med dethär. Sen är det över.
Som jag längtar...