jubba
Första dagen kändes.. bra! Spännande, och väldigt nervöst - iallafall första delen av dagen, sen kände jag mig allt mer avslappnad. Men mycket nytt är det, må ni tro.
Ska bli kul att tänka efter på fredag kväll, hur mycket mer jag vet och kan då än vad jag gjorde på måndag morgon.
Imorgon är det tillbaka, en timme kortare dag, vilket dock säkert inte kommer märkas för det är full rulle nästan hela tiden - i love it! Jag står ju verkligen inte ut med att rulla tummarna på jobbet. Jobbar man ska man arbeta!
Och mina kollegor är jättetrevliga, allt känns bara positivt :)
Däremot är den stora elefanten i rummet - en hemtenta som ska vara inne onsdag kl 17. Jag jobbar ju hela dagen imorgon, och onsdag. Så ska jag ha en chans att få den hemtentan klar måste jag i princip sitta hela kvällen idag och imorgon. Men just nu känner jag att jag inte orkar.
Jag orkar inte ens göra mat.
Jag ska laga kyckling (i ugn) och ris (i riskokare). Det lagar sig själv, kort sagt. Men inte ens det orkar jag.
Eller, ja, jo.. egentligen så orkar jag väl, men jag vill inte lämna soffan riktigt än!
Ett avsnitt vänner först kanske?
Ja, det blir bra!
something dumb to do
Alla vet nog nu att jag ska byta program på Högskolan. Pappa fick veta det av min faster i torsdags, så han ringde och frågade ut mig.
Jag ska helt enkelt som det var (varför ska man säga nåt annat?) och han förstod. Berättade även att jag funderat på lite andra program inom Högskolan Dalarna och nämnde i förbifarten energitekniker, som pappa absolut tyckte jag skulle läsa! Det finns såna enorma framtidsutsikter inom det - särskilt då det fokuserar på hållbar utveckling och förnyeslebara energikällor, som nog de flesta vet att det blir ett allt större fokus på i samhället.
Och med tanke på att pappa jobbat i den branschen i hela sitt liv så känns det som han vet vad han pratar om. Men det gör pappa jämt, när han är seriös :)
Så nu är jag ganska så säker på att jag ska söka det i vår. Och göra Högskoleprovet, så jag ökar chanserna att komma in. Nog för att betygsintag förra året var 9,5 (!!!) Jag har typ 15.. Men är ju alltid bra att vara med i två intagsgrupper.
Däremot så blir det ju bara bortkastat att läsa Fy A, Ke A och Ma D på komvux i vår, men någon inkomst måste jag ju ha - ifall jag inte får så många timmar på El-G.
Hursomhelst - det känns jätteskönt att pappa var så stöttande och förstående. Har ju varit rädd att han skulle bli besviken eller så, men jag borde veta bättre nu.
Jag har världens bästa föräldrar!
smyg-advent
Det är dock bara köket som är nästan klart. Ska nog byta ut några ljuslyktor där innan det är helt färdigt.
Köket gone christmas 2010!
Nya adventsstake-bollar :)
Och en mini-julstjärna, bara så vi fick ställa fram den söta lilla tomtekrukan! :)
Julafton-countdown, med start onsdag!
Och sist men inte minst - min fönsterdekoration! Har ju inte någon gran så nånstans måste ju kulorna hamna?
Behöver dock inte nämnas att jag köpte kulorna just för detta ändamål ;)
Så morgondagen kommer ägnas åt ännu mera jobb-plugg, har lite kvar att göra än, men sen ska det storstädas och så ska jag byta ut krimskramset till version vintertid!
Ska bli så mysigt :)
Längtar lite till tjejerna ska komma hit på jul-bak, så det blir 110% stämning.
Lär fixa bra julmusik till dess bara!
Men nu så ska jag sluta för dagen - och se på vänner! Ha det bra <3
stares for a while
En ganska lugn dag idag. Sov ut litegrann, och har sen mest suttit och pluggat på inför arbetsstart på måndag.
Är en massa saker som man ska kunna innan man får börja jobba på Elgiganten kan jag säga!
Men det känns bara bra, att det är seriöst. Lite press dock på att man ska leva upp till en väl beskriven standard - men jag hoppas det ska gå bra.
Köpte även arbetskläder i torsdags, har bara inte haft tid att nämna det här! Det blev två par fina pressveckade byxor (som inte var så vida i benen, överlycklig Catherine, som är en stuprörsperson), på KappAhl. Kände att jag var tvungen att köpa två - för jag är ju för det första född klantig så kommer säkert skita ner dem dagligen, för det andra så skulle det säkert ha varit utgående modell så jag inte skulle hitta såna igen, bara för att jag kände mig snål. Så två par blev det, och jag är supernöjd! Köpte även ett skärp till, ifall att det kommer behövas ett sånt.
Sen hittade jag skor också.Vilket kändes smått omöjligt, för jag är så kräsen när det gäller skor. Och kriterierna var "svarta, putsbara" - vilket kändes som att några såna som jag gillar kommer jag aldrig hitta.
Men Skohuset prooved me wrong! Fick visserligen lägga ut lite mer än jag kanske tänkt, men det var det värt!
Skitsnygga, svarta Reeboks. Som jag vet är supersköna, och dessutom äkta läder.
Putsbart! So awesome.
Så kläderna är införskaffade - och nu fattas bara att bli godkänd på alla tester. Det tråkiga är att ett försäkringsförmedlartest som man ska göra via en hemsida, kommer jag inte åt!
Mitt personnummer är redan registrerat, men kan inte logga in med det. Eller registrera om, för att numret är ju redan inlagt.
Skitskumt! Men har smsat chefen om det, och hoppas hon svarar imorgon, annars antar jag att jag får göra det på måndag kväll.
Nu har jag dock en paus i upplärningen för ett långkok, fläskkarré med potatis och sås, Mormor-style!
Hoppas att det blir bättre denna gång, har provat på rätten förut men då floppade vi litegranna. Men skam den som ger sig ;)
Her dessutom börjat adventspynta lite i förväg, så köket är snart klart - fattas bara min fönsterdekoration som jag tänker göra när Rickard åkt till jobbet - så han inte klagar! Haha :)
Men nu ska jag nog koka sås.
Ha en bra lördagkväll! <3
the way you are
Så har ni något bra att lyssna på!
Jag tror att du var här nyss. Jag satt och tänkte på dig, visste inte vad jag skulle skriva.. så hörde jag att det small i sovrummet. En tavla hade ramlat ner.
Och jag bara kände på mig att det var du. Jag hoppas det. Och jag hoppas du kommer fler gånger.
Men försök att inte ha sönder fler tavelramar då :) Jag älskar dig, du finns alltid kvar <3
shop 'til you drop
Seminarium, åka bil, kom fram till valbo ca halv två. Sisådär 1ochenhalv timme innan mamma och syster kom. Mycket shopping för att fördriva tiden. Så nu behövs det inte julhandlas så mycket mer :)
Bio kl 18, HP7, totalt awesome, bara att det var fest i en lokal bredvid som hördes typ hela tiden. Men det gjorde inget för man var väldigt inne i filmen - så fick vi en varsin gratisbiljett efter som kompensation! :D
Allt som allt en härlig dag :)
i love you, tomorrow
I'm so exited! Just can't hide it, ammabataloosecontrol and I think i like it!
Jag vill ha imorgon, nu. Eller, imorgon klockan 12.30 när jag får sätta mig i bilen och brumma iväg till Gästrikland.
Egentligen så vet jag inte riktigt varför. Hemskt som det låter, men jämt när jag åker hem så dröjer det som mest en halv dag innan jag längtar hem igen.
Jag kunde inte hamnat mer rätt än i Falun. Och på lärarprogrammet, trots att jag ska byta och inte alls valde rätt utbildning. Fast på ett sätt gjorde jag det.
Hade jag valt något annat så hade jag inte haft dessa underbara nya vänner.
Men imorgon, så börjas dagen med seminarium som slutar halv ett, hoppas hoppas hoppas på att vi får gå tidigare! Sen är det raka spåret till Valbo Köpcentrum - och Owes - och julshopping med syster och mamma :)
Det är så upplagt för att bli den bästa 25e november i hela mitt liv!
26e november kommer däremot inte vara en toppendag, men definitivt lika minnesvärd - om inte mer.
Kommer vara mycket kärlek den dagen med...
Mest av allt längtar jag nog efter att berätta för mamma och pappa om jobbet, jag vill så gärna göra dethär, och kan lätt se mig själv där om två-tre år också. Ska verkligen gå in för dethär nu!
Vilket innebär att imorgon kväll kommer jag behöva plugga, då jag ska göra några tester som förberedelse för arbetsträningen. Känns inte ens jobbigt, bara spännande!
Det har varit grymt tungt på sista tiden, så det känns verkligen genuint skönt att saker och ting börjar ljusna, att lite hopp och lite motivation tänts igen :)
en smula tillbaks
Jag tycker att alla borde göra som jag.
Inte så konstigt, för det jag gör är ofta väldigt bra!
Men det jag menar just nu är att alla borde ha ett Excel-dokument för sina inkomster och utgifter varje månad.
Man behöver ju inte göra ett nytt för varje månad - vilket visserligen kan vara kul, att spara och se tillbaka sen över ett år, om man bättrat sig eller så :) Det blir min 2011-uppgift! Awesome!
Men iallafall. Excel har väldigt smarta, och lätthanterliga funktioner som kallas autosumma.
Visserligen har Rickard ordnat dem, så jag vet inte exakt hur man gör, men det är inte svårt. Men hursom, att skriva in sina inkomster för en månad, göra en autosumma av dem (till senare).
Sedan listar man upp alla sina fasta utgifter, dem räkningar som man har varje månad - hyra, el, mat, etc.
Längst ner på listan kan man sen lägga till sånt som är tillfälligt, om man beställt något, vart på läkarbesök eller liknande.
Sen gör man även en autosumma av alla dessa, kopplat till en viss ruta där man ser totala mängden utgifter, så kan man koppla inkomst-summan till det, och göra så att utgifterna dras av.
Och vips - så har man en jättesmidig bugdettavla!
Så är det jättebra, man kan lägga till sånt som är speciellt för en månad, som nu - julklappsutgifter, arbetskläder som jag behöver köpa. Så var man dem med i budgeten och vet att pengarna räcker till.
Så, förstår ni varför alla borde göra såhär? Man får jättebra koll på sin ekonomi, och vet precis hur mycket man har att röra sig med under resten av månaden - så kan man vara smart och se till att planera därefter.
Bäst av allt är ju även om man har med en rad kallad för "sparande" under utgifter :)
Och varför känner jag mig så engagerad till att dela med mig av ekonomiska underverk?
JO, min karl har halvt jobbat ihjäl sig den gångna månaden - och har fått lön därefter! Det är smått chockerande, och väldigt härligt kan jag säga :)
Så denna månad är ett pengamässigt paradis, för framtida utsikter. Kan betala av mycket som annars tagit flera månader, vilket ju innebär att de kommande månaderna kan pengarna läggas i sparkontot och på lite mer nöjen kanske!
Att jag sen fått jobb på detta bådar bara väldigt, väldigt gott. Livet är faktiskt väldigt bra nu.
Ursäkta om jag är för positiv, men då får ni leta efter bittersnören någon annan stans, jag är GLAD idag! :) <3
dagens mordeniteter...
Vet inte om det bara är jag som störs av att den autosöker på det mest populära ordet när man börjar skriva två bokstäver.
Det tar ju så mycket längre tid för att den laggar till lite när man fortsätter skriva nåt annat än vad den trodde, så måste sidan laddas om typ fyra gånger innan man är klar......
INTE COOLT, GOOGLE!
En bränd toaster, nej, en HALV bränd toaster för detta. Fy skäms!
cumpleaños feliz!
Grattis på 23-år världens underbaraste syster!!! <3
Förlåt för att jag inte är hemma på din dag, men jag ska kompensera för det imorgon! :)
ÄLSKAR DIG!
greener each day
Jag ska försöka skriva klart inlämningsuppgiften ikväll, så jag slipper tänka på den imorgon. Sedan är morgondagens promenad planerad: ner till stan för att titta på skor! Måste nämligen införskaffa ett par arbetsvänliga sådana, mina tygskor håller inte måttet längre :(
Antar att jag måste börja kolla redan nu på vad vi ska göra nästa vecka, eftersom jag kommer att jobba alla dagar utom torsdag, så det missas en del. Inklusive en hemtenta, men den får jag helt enkelt skriva på måndag och tisdag kväll!
Missar sen ytterligare en VFU-dag, men vad ska man göra liksom?
Får man jobb så får man :)
Sen så håller jag hårt vid att jag bara behöver bli godkänd på 62,5% av kursen.. men ska inte utgå från det, ska faktiskt försöka komplettera allt jag inte närvarar för.
Ska faktiskt ta tag i lite missade saker redan nu!
Så, önska mig lycka till i pluggandet, det lär behövas...
RIKTIGT jobb!
jobbar jag från och med måndag nästa vecka, den 29 november! :D
Fick samtalet idag när jag var hemma hos Mli, och pluggade. Skulle precis sätta oss och äta så ringde min telefon, ett nummer jag inte kände igen. Vilket var lustigt för jag hade precis sagt för någon minut sen att jag hade hoppats att chefen för städjobbet jag sökt skulle höra av sig, men icke...
Så ringer telefonen, hjärtat i halsgropen på en gång. Men det var från Elgiganten!
Chefen där sa att de sällan anställer efter bara en intervju, men jag hade fastnat, och när hon tittate igenom min ansökan igen så kändes det rätt. FAN VAD GLAD JAG BLEV!!! :D
Särskilt med tanke på hur det kändes efter intervjun, kan citera från mitt eget blogginlägg den dagen:
Däremot har jag inte den blekaste om hur det gick. Det kan ha gått kanon, det kan ha floppat totalt.
Tjänsten är som säljare för tele/dataavdelningen. Och jag svarade uppriktigt och ärligt på alla frågor, så med det i åtanke hoppas jag att jag iallafall får komma på en andra intervju.
Men jag ska inte hoppas. Rolling with the punches.
Och ju mer jag tänkte på det, desto större kändes floppen. Dessutom så sa hon "jag hör av mig nästa vecka, oavsett hur det går". Och visst, intervjun var förra måndagen - men den veckan var nog den längsta i mitt liv, och den kändes som två veckor. Därför trodde jag att det var kört hos Elgiganten, och att hon helt enkelt inte ringt och sagt att jag inte gått vidare.
Så snacka om överraskad, jag som trodde det var totalt överspelat!
Här har jag gått och hoppats på ett lite halvdant jobb, med två timmar om dagen, så helt plötsligt får jag ett riktigt jobb!
För det känns mer riktigt, mer seriöst, på Elgiganten!
Åh, jag hoppashoppashoppas att jag kommer passa som handen i handsken, fisken i vattnet, STJÄRNAN PÅ JULGRANEN - jag vill verkligen jobba där! Jag vill vara bra på det jobbet! Jag vill vara duktig säljare, trivas med arbetet, passa in med arbetskamraterna.. det vore så galet underbart.
Jag ska. Ska anstränga mig till 210%, lära mig allt jag inte kan om telefoni, data, allt som hör dit!
Så fan, vad taggad jag är till måndag! GUD VAD KUL DET KOMMER BLIIII!!! :'D
ny vecka, nya möjligheter!
Jag har pluggat, gått totalt 1 mil, varit på seminarium, fått G+ på hemtenta, träffat folk igen.. känns som lite livsglädje har kommit tillbaka.
Dock så kom det flera tillfällen under dagen stunder då jag tänkte: Hur kan jag ha roligt? Hur kan jag leva som allt är normalt? Som allt är som förut?
Men det gick ganska fort över. Jag vet att det sista som önskas av mig, från dig, är att jag tappar livslusten.
Och efter denna dag gått så känner jag mig faktiskt bättre än på väldigt länge.
Som att jag har en liten chans iallafall, att ta mig ur soppan med skola och allt annat, att i slutändan vara nöjd ändå.
För det värsta jag kan göra nu är att ge upp. Jag kan inte bara släppa allt för att jag inte vill längre. Hur ska jag då kunna klara av livet i fortsättningen? Om jag bara släpper allt när jag känner mig omotiverad?
Det funkar inte så, inget funkar så. Jag ska avsluta det jag tagit på mig, även om jag oftast känner att det inte är någon idé. Jag ska iallafall försöka, ge det bästa som jag har förmåga till, så har jag inget att ångra.
Det är inte långt kvar nu, några få veckors blod svett och tårar, sen är jag klar med dethär. Sen är det över.
Som jag längtar...
and then some
Visst jag somnade före typ kl 22, helt otroligt! Men sen så vaknade jag kl 1 och har inte kunnat somna om sen dess.
Och jag försökte verkligen somna om också!
Jag gick upp på toa, drack vatten, tog ett par mackor, drack mjölk, låg i sängen i mörkret i flera timmar, provade fem olika kuddar, låg på spikmatta - INGET hjälpte!
Så när Rickard gick upp vid fyra och sen åkte till jobbet strax före fem, tänkte jag att jag kanske skulle kunna sova då jag slapp ligga och tänka "snart ringer hans alarm... snart så... när som helst".
Låg kvar i sängen i ca 40 minuter, men när jag ändå inte blivit tröttare så bestämde jag mig för att gå upp istället.
Kanske få något gjort?
Så försöker väl plugga lite nu, så kan jag bege mig ner på stan till kl 10.
Banka lite pengar och gå in på Kopparstaden och säga upp p-plats... för nu är äntligen Volvon såld! :)
Nu har vi bara en bil. Känns lite konstigt. Första gången vi bara har en bil.. hm.
Antar att man får vänja sig ;)
success
Efter 4½ timmars plugg, 6 sidor á 1699 ord med antecknigar så känner jag mig färdig för idag.
Har två texter kvar att läsa (alltså, titta på alla rubriker, och till slut anteckna en sammanfattning av de första två-tre styckena), vilket jag ska göra imorgon förmiddag.
Efter seminariet imorgon ska jag se på förre veckans föreläsningar också.
Sen är jag ikapp det jag missat från en hel vecka. På totalt kanske 8 timmar.
Sweet.
Så nu blir det en kvällsmacka, lite teve och en tidig kväller. Ska upp senast kl 8 imorgon, göra mitt fair share av pluggande, sen ska jag ta min dagliga promenad till och från skolan. Blir 6 km tur & retur, så tycker det är ganska bra :)
Har inte så mycket mer att skriva om, så tackar för idag.
Good night!
trying
Har redan skrivit 1½ sida anteckningar från boken jag ströläser.
Totalt ska vi läsa ca 400 sidor. Men eftersom I could care less, så ska jag bara läsa det som verkar mest väsentligt och sen skiter jag i resten. Bara jag har nåt underlag för hemtentan om 2 veckor.
Jag har skjutit på detta i en vecka nu. Varje dag, i en vecka, har jag sagt till mig själv: idag ska du plugga Catherine!
Och varje dag har jag känt att jag inte kan, vill eller orkar. Tillochmed idag började det så.
Jag gör vad som helst för att slippa plugga. Idag var jag ut och gick 3 km, och tog en låång duch efteråt, bara för att slippa sätta mig ner och öppna böckerna.
Varje gång jag tittar på dom hör jag domedagsmusik i huvudet.
Men nu har jag iallafall börjat. Och ska fortsätta, bara jag fått bort alla distraktioner ur huvudet.
För att jag ska kunna fokusera så krävs det att jag kollar facebook, bloglovin' och allt annat, kanske skriver här om något jag tänkt på ett tag.
Jag måste få det ur mitt system innan jag kan fokusera.
Och nu så känns det som jag gjort det. Med andra ord: back to the books.
hachiko
Min syster berättade för mig om denhär filmen i augusti. Och redan då kom tårarna.
Så jag har inte riktigt vågat se den, för jag vet hur lätt jag har för att gråta till filmer - och en sånhär film är man rent av hjärtlös om man inte blir rödgråten av!
Men kände mig modig idag, så jag laddade ner den, och tittade. Eftersom min syster berättat vad som händer så blev jag typ tårögd efter första fem minuterna, sen bara stegrades det.
Slutade med att en fjärdedels toarulle gått åt, har ett helt berg med näsdukar, och en huvudvärk gränsande till migrän för jag gråtit så mycket.
Var tvungen att pausa några gånger för att hämta andan, lugna ner mig lite innan jag kunde fortsätta kolla.
Men gud, vilken underbar film!
Och gud vilka underbara djur hundar är! Jag har vetat länge att jag ska bli hundägare, och längtar efter det så gott som varje dag.
Men det ska vara rätt läge också, både ekonomiskt och tidsmässigt. Och när de båda tillåter, ska jag ha den sötaste hunden i hela världen, älska den gränslöst för varje dag som går.
Dom är människans bästa vän.
lost and found
Alldeles nyss var jag uppe på parkeringen med Rickard, och någa bilspekulanter.
Medans två av dem åkte iväg på en provkörning, och vi stod och pratade med den tredje, så ser vi en hund komma springande över vägen. En bil var tvungen att bromsa ganska kraftigt för den.
Hunden sprang sedan ner på parkeringen, och det syntes ingen människa i närheten så jag visslade på den, och den kom på en gång.
Han hade halsband, men inget koppel, och var väldigt lydig och snäll. Jag stod kvar på parkeringen en stund för att se om någon skulle komma och leta, men efter ugnefär fem minuter så hade det inte kommit någon.
Så jag gick ner till lägeneheten och letade på ett gammalt koppel, som vi hade till katten förut, och gick sedan ut för att fortsätta leta.
När vi gick upp till parkeringen så började han dra, så vi ökade farten lite, och när vi kom dit upp så kom en kvinna med ett litet barn i en pulka precis ner på parkeringen. Hon såg fundersam ut först, men kände sen igen hunden, och han kände igen henne - blev jätteglad och svansen gick som en elvisp.
Dom hade varit uppe i skogen och åkt pulka, och hunden brukar få gå lös och det går alltid jättebra, men helt plötsligt var han bara borta.
Så dom hade börjat gå hemåt och blivit väldigt oroliga. Jag fick tusentals tack för att jag hade tagit hand om honom, för den lilla stunden.
Så, alla dagar kan bjuda på äventyr, även när det ser ganska lugnt ut.
Ringde Rickard sen och sa att jag hittat ägaren, då blev han lite besviken.
"Jag som tänkte åka och köpa hundmat.."
a long road ahead
Don't you just hate modern technology?
I mean, they make you want something so bad, you're willing to do just about anything for that special cellphone. You scramble up your last coins, and go and buy yourself that special phone. And oh, you love it so much!
But as it turns out, next week they show you this brand new, even more special phone - and yours don't seem so special anymore.
Förlåt för engelskan, men det var så jag tänkte det, och vissa saker låter så mycket bättre på engelska. Tycker jag.
Svenska är ett tråkigt språk. Engelska är coolt.
Suck.
Hursomhelst. Telefonproblem, det är vad jag har. Just som jag engelskt skrev.
Jag har 16 månader kvar på min Hjälte. Och tro mig, jag älskar den fortfarande. Min lilla bebis.
Men jag kan knappt vänta på vad för spännande telefoner som kommer finnas nykläckta och rykande färska då! :D
Har faktiskt, mot all förmodan, börjat fundera på om jag ska svika HTC och Android för en iPhone.. men jag är inte säker än.
Android, och allt som hör därtill har ju ändå 16 månader på sig att övertala mig till att vara dem trogen.
Det jag stör mig mest på, tönt och nörd som jag är, är att Facebooks app för Android inte är i närheten så välutvecklad som den till iPhone. Jag menar, dom står för dem själv? Det är inte så att Android bestämmer att Facebook inte får göra en lika bra till dem..
Dock har den förbättrats radikalt sen jag skaffade min telefon för bara 8 månader sen, så jag antar att mycket mer kan hända på dubbelt så lång tid.
Och, det finns så många attribut till Android och särskilt HTC som iPhone saknar.. och det är nog det som väger tyngst i slutändan. Och med tanke på hur många fina nya kandidater som HTC kommit med sen jag skaffade min, så kan jag nog inte annat än förvänta mig att det kommer finnas mycket bättre alternativ runt mars 2012.
My hopes are high!
möjligheter
Har varit ganska duktig på att inte få upp förhoppningar, och lika så denna gång. Men visst tar hjärtat ett litet glädjeskutt när man får ett svar med positiv klang!
Jag har sökt ett annat jobb nu. Städa en butik varje morgon innan skolan börjar. Såna jobb kan man ju faktiskt ha på sidan av, de tar inte upp hela ens eftermiddag. Och, ett stort plus är att det skulle nog få lite ordning på min dygnsrytm. Få mig att gå upp på morgonen och inte sova bort halva dagarna, även när det inte är mycket att göra i skolan.
För det är såna gånger, när jag ändå är vaken - och sitter och rullar tummarna - som saker blir gjorda.
Så, ja. Jag hoppas verkligen jag får det jobbet. Jag skulle bli överlycklig! Det skulle vara så perfekt.
Bara lönen är rimlig och jag får lyssna på musik! :)
Det slutar nog då med Spotify Premium, så jag kan variera musiken ganska mycket, och ha det i mobilen.
MEN! Men, jag lägger inte ner all min energi på att hoppas på det. Det är kul om det blir så, det vore perfekt.
Fast världen går inte under heller om jag får ett nej. Life goes on.
Ber om ursäkt för strö-skrivande.. vi väntar på en pizzadeg som ska jäsa klart sen jäklar ska det bres på hemmagjord tomatsås, nyriven ost, nystrimlad skinka och nyskuren ananas!
En pizza totalt from scratch! Inget jävla halvfabrikat här inte ;)
Och ni kan fråga min syster, det blir gudomligt gott!
cancelled
Jag känner mig ganska dum. Men ändå inte.
Jag har avbokat resan till Sundsvall, och sagt att jag inte vill bli uppringd.
Med andra ord: sagt ifrån mig ett jobb som jag redan fått.
Så, därför känns det lite dumt.
Anledningen till att jag gjorde det väger däremot upp, så jag känner mig ganska tillfreds med mitt beslut.
För jag kan ju inte ens ta mig i skinnet och sköta skolan nu, hur ska jag då kunna hantera ett jobb på det?
Ett jobb som dessutom skulle kräva väldigt mycket tid för att ge en skaplig utbetalning.
Kom fram till att jag skulle behöva snitta 4 timmar om dagen (på veckodagar) för att få sån pass bra lön att jag kan säga ifrån mig studielånet.
Och det har jag absolut inte tid med. Jag måste lägga ner så pass mycket tid på skolan nu.. eller, när jag kan, så att det jobbet går verkligen inte in i min vardag.
För det är väl det som ska vara huvudsaken, att man kan sköta jobbet med glädje, utan att annat blir lidande?
Så, jag hoppas istället på andra jobb.
Jag ska söka några fler också. Jag känner, att kan jag inte sköta skolan nu så måste jag iallafall göra nånting produktivt. Jag ska försöka plugga idag med. Försöka...
oh my corn
Jag har kommit på vad mitt favoritgodis är! Godis förutom just godis då. Alltså, inte choklad och laktris och colanappar. Snacks, kanske är ett bättre ord. Det kör vi på. Snacks!
Så jag tänkte vara så vänlig att dela med mig mina sannerligen fantastiska åsikter till internet. För jag har, om jag själv får säga det, jävligt bra smak!
Till att börja med: the ultimate snack of all times.
Popcorn.
Jag skulle kunna leva på popcorn! Det är så jäkla gott. Inte onyttigt heller. Helt enkelt: awesome.
Sen, så har vi en grej som min kära vän Ida introducerade mig för. Corners.
Då ska det vara Sombreros också. Detta är viktigt. Dom är krispiga, salta, och roliga att leka med om man har tråkigt! Däremot inte lika tidlösa som popcorn. För, låt oss vara ärliga, man kan aldrig tröttna på popcorn.
Nummer tre på listan: Nachochips.
Detta insåg jag för bara någon dag sen, att funkar utmärks som substitut för popcorn (när dom tar slut). Jag har aldrig varit ett stort fan av chips, det krävs inte många förrän jag blir äcklad av dem. Vet ej varför.
Men nachochips går utmärkt! Då ska det vara salta såna, inte med ostsmak. Det kan bara bli skumt efter ett tag.
Den gemensamma nämnaren för alla dessa tre är... MAJS!
Jag som aldrig riktigt gillat majs i sin ursprungliga form (om det såklart inte är grillat, dränkt i smör och saltat). Men snacks som görs utav majs måste nog vara det bästa som finns! Love it.
Så, nu vet ni det! Spännande va?
svävar iväg
Skulle trivas väldigt bra på mitt finger, en av dom där!
Helst en sånhär också! Typ den finaste jag kan tänka mig.. men såna kan man inte köpa för rimliga pengar i Sverige. Har bara hittat Schalins, och dom är tydligen så dyra att man måste maila för att få veta priset. Antar att hälften av alla giftassugna svenskar skulle ligga avtuppade nedanför databordet annars...
Just denna ring hittade jag på en brittisk sida, för £165. Det i mitt huvud blev typ 16 tusen. Jag tänkte inte så långt. Är ju mer i 17-1800 kronorsklassen.
För en vigselring! Not bad, not bad.
Är inte direkt redo att gifta mig nu. Men skulle vara bra skönt att ha en ring på fingret när man är ute på krogen, haha!
Dom övre hittade jag på http://www.hedbergsguld.se/, och är förlovningsringar enligt svensk betingning. Jag, som tycker USA har uppfattat det helt rätt, tycker att den nedre är hur en förlovningsring ska se ut!
Men, antar att man måste anpassa sig. Men ska jag ha en svensk förlovningsring så vill jag iallafall att den ska vara lite facetterad. Plain, slät guldring ser jag inte charmen i.
Så, älskling. Nu vet du ;) <3
ideas
Jag vill julpynta. Det blir första gången som jag verkligen går all in på julpynt hemma, i min egen lägenhet.
(Våran egna lägenhet.. sorry babe<3)
Förra året så hade vi lagom kommit i ordning, för vi flyttade in i vår förra lägenhet 21 november. Så när man lagom fått upp alla gardiner, tavlor och allt krimskrams ville man inte direkt byta ut det på en gång. Så det var väl en adventsljusstake och lite lampor i fönstret som blev "julpynt" för den gången.
Något som ska kompenseras starkt i år! Har beställt gardiner, köpt på oss en massa juligt krimskrams, glitter, ljusstakar, tomtar... you name it!
Har en idé för köksfönstret som jag är sååå sugen på att fixa! Tror dock det lär göras när Rickard är på jobbet, för han kommer säkert inte tycka det låter bra. Men det kommer BLI bra!
Så, jag längtar till advent. Men inte till allt som kommer innan.. kunde gärna bara hoppa fram till den 28e och låta allt däremellan vara färdigt, gjort och.. över.
Kommer bli jobbigt :(
failfest
Nej, jag gick inte upp tidigt och pluggade. Alarmet på mobilen gick om och om igen tills batteriet var slut, och min lilla Hjälte la av.
Sen sov jag gott till ungefär halv tolv. Eller, gott och gott. Jag sov.
Efter det har jag inte ens rört en bok. Jag försökte läsa lite igår kväll, och även fast jag tycker det är ganska intressant med psykologi, så har dom lyckats skriva det så att det är skittråkigt.
Jag klagar som en idiot, jag vet. Men jag är så omotiverad.
Jag vill inte läsa denhär kursen.
Jag kan inte tänka, för en massa personligt som hänt som jag inte ska skriva om här. Än.
Även fast jag vet att jag måste, så går det inte. Nånting bromsar upp mig när jag försöker, även när jag verkligen vill läsa, så säger nånting inom mig stopp. Så går det inte mer.
Kanske ska ringa UM och få en tid med någon.. fast jag vet själv att jag typ inte skulle få ut något av att prata med en kurator.
Jag är så.. självkurerande. Jag kan tänka så objektivt fast det är mina egna problem, så vet jag exakt vad jag behöver göra för att må bättre. Men ibland kan man bara inte.
Så är det. End of story.
Jag borde verkligen plugga. Jag vill plugga. Men jag kan inte.
Jag tänker också: det gör inte så mycket, jag kan läsa imorgon före föreläsningen. Sure. Det kommer säkert hända.
Men jag kan ju alltid försöka?
Får se om jag lyckas under resten av idag med att få något gjort. Annars återkommer jag väl här och beklagar mig lite mer över hur värdelös jag är.
Ska nog ta och pressa dom sista två apelsinerna på juice, och få en C-vitaminkick. Resten lämnar jag åt ödet.
HP7
Jag såg nyss på Facebook någon som skrivit en sammanfattning av filmen, och tänkte "J-vla idiot! Kul! Nu vet man ju vad som händer!"
Sen insåg jag... jag har ju faktiskt läst boken några gånger. Jag vet redan vad som händer. Smart Catherine.
Ska självfallet se filmen ändå! Hoppas att den är typ tusen gånger bättre än jag förväntar mig, trots att mina förväntningar är bra höga. Men filmerna har varje gång överträffat sig själva och jag bara drömmer om hur bra denna kommer vara!
Vet dock inte om jag vill se HP7 del 1 innan del 2 kommer. Det kommer vara alldeles för spännande tror jag.
Fast jag känner ju mig själv, och så fort jag har råd ska jag se den. Helst av allt på bio. HP måste ses på bio!
Jag, och min kära vän Ida, är värsta Harry Potter-nördarna. Vi satt en gång och tittade på en innebandymatch.. eller var det fotboll? jag vet inte, jag hatar sport.. Vi förde typ hela tiden en väldigt uppspelt diskussion om vad typ alla karaktärer heter, allt dom gör och när osv.
21 år gammal. 21 år ung.
Men jag lovar, om jag får barn (ja, om.. jag har inte bestämt mig än) så ska jag tvinga dem att se alla av "vår tids" grymma filmer. Som Sagan om ringen, Harry Potter, Transformers.. U name it!
Kanske tillochmed Jurassic Park.
Men oavsett vad man visar så kommer det ju vara superlame för att det inte är i 3D. Haha.
The wonders of technology.
Vet dock inte om jag nån gång kommer klara av en 3D-tv. Jag blir åksjuk.
if only...
... så skulle det vara där!
Talk about a Magical Christmas ;) <3
skyldig
Visst, de senaste typ.. fem föreläsningarna såg jag inte heller, men dom kändes så totalt oväsentliga.
Nu vet jag inte ens vad det är vi ska jobba med, för jag har inte läst kurslitteraturen heller! Känner mig så dålig.
Fast jag har en bra, väldigt bra, anledning till varför jag kan lägga alla tankar på skolan åt sidan så gnager de sig ändå sakta med säkert tillbaka.
Jag vill bara inte missa så mycket att jag får problem med CSN. Eller så mycket att jag rent av blir tvungen att hoppa av i förtid, för att jag misskött mig. Så, det lutar starkt mot att sitta ner och läsa många herrans sidor i kursböckerna. Jag har trots allt betalat mycket pengar för dom, då ska dom väl användas också?
Enda problemet är, att jag inte kan fokusera alls.
Dels för att jag inte riktigt kan tänka klart på nånting nu, dels för att jag heller inte har någon aptit så är ganska disträ för jag inte ätit någon frukost än.
Men jag måste försöka.
Jag kan inte börja såhär. Hur ska jag då kunna tackla att jobba på sidan av?
Så det är bara att ta sig i kragen, och lägga ner hjärta och själ i att plugga nu medans jag faktiskt har tid. I och med nästa vecka så blir det nog en hel del mindre av den varan...
Det värsta är att jag inte kan koncentrera mig alls när Rickard är hemma. Även om han är i ett helt annat rum och jag inte ens hör honom. Bara att han är hemma gör att jag inte vill plugga och vara med honom istället.
Och han kommer hem om ungefär en timme. Så med frukost och all den tid det tar för mig att komma igång så hinner jag väl plugga i en kvart idag.
Skulle kunna gå upp tidigt som satan imorgon, bara för att få något gjort. Men jag har inte den självdisciplinen. Om så någon betalade mig pengar (vilket visserligen någon gör) för att gå upp i ottan och sitta med kursböckerna i fem-sex timmar, så skulle jag hellre sova ut och njuta av vår kriminellt sköna säng.
Kan ju ge det ett försök iallafall! Vem vet, utvecklingspsykologi kanske är så intressant att jag drunknar i boken och pluggar non-stop till samma tid imorgon?
Wish me luck...
fast forward
Det behöver inte vara i toppskick. Heck, helst av allt skulle jag vilja vara så pass tät att vi kan bo kvar i lägenhet och köpa ett hus som kan se ut som fan invändigt, bara det har den perfekta tomten, på den perfekta platsen och är i precis rätt storlek.
Jag skulle så gärna vilja ha ett hus, som man kan riva ut allt, ALLT invändigt och bara börja om fran scratch.
Göra det precis så som man vill ha det.
Jag vill vara stamkund på Byggmax.
Jag skulle kunna stå och spackla och slipa i en hel vecka - för det skulle vara så värt det!
Det perfekta huset, för mig, är inte nyrustat och färdigt för inflytt. Visst, det vore skönt att ha det så också. Men någon gång i mitt liv så vill jag verkligen ha ett hus som projekt.
Det perfekta läget vore lite utanför stan, men inte totalt ute på vischan. Gärna med ett uthus, eller ett stort garage. Ett riktigt stort garage, med lyft och hela skiten! Så Rickard har en egen verkstad. Det vore verkligen perfekt.
Och en lagom stor tomt. Inte för liten, utan tillräckligt stor för att man inte ska känna sig skyldig över att ha en åkgräsklippare. Jag har de mest ogröna fingrar man kan tänka sig, så någon rabatt (med blommor i, inte rea) är det inte att tala om. Men något äppelträd, och ÅH! KÖRSBÄRSTRÄD!! SAKURA! <3
Ehe.. ja. Äppel-, körsbärsträd. Kanske röda vinbärsbuskar. Men inte för många. Precis lagom.
En lättskött trädgård, med bra space för en hundgård också. För jag ska ha vovve. Och han ska ha en hundgård.
Det borde alla hundar ha tycker jag.
Och själva huset. Åh, huset...
Jag vill ha träpanel. Sten, tegel eller bara slät fasad är inget för mig. Det ska vara trä.
Jag har inget alls emot att måla med jämna mellanrum, jag älskar att måla! Färgen på huset är fortfarande under diskussion. Men blått tror jag skulle vara fint. En riktigt snygg blå. Med vita knutar.
För vita knutar är ju så Sverige, jag vet, men det är fint. Gulligt.
Helst svarta takpannor också. För orange tak på blåa kåkar är inte lika fint, helt enkelt! Jag vill ha en fin entré också. Ingen helt basic trappa med räcke och ett litet tak. Det får gärna vara typ, pelare. För pelare på vintern betyder mer utrymme för ljusslingor! ;)
Inuti ska det vara ljust och luftigt, men inte bara vitt överallt. Kan funka i en katalog men inte in real life. Inte för mig. Men ljusa, neutrala färger. Och jag skulle kunna beskriva i detalj hur jag vill att varje rum ska se ut, men det tar bara för lång tid så vi skippar det.
Röd tråd är iallafall fräscht, modernt med riktigt härliga detaljer som gör det unikt och genuint hemtrevligt.
Och jag vet, att det är en riktigt stor dröm att ha - nästan omöjlig att nå. Men det skadar ju inte att försöka?
Så jag ska verkligen göra mitt bästa för att minnas detta, ha det som en morot. Så att när jag får jobb (om jag får jobb) så ska jag ge 110%, spara pengar som en dåre för att en dag kunna stå där framför mitt färdiga drömhus - och det kommer vara värt varenda tår, varenda svordom och varenda hård dags arbete som krävts för att nå dit.
the magic of christmas
Ska försöka inte vara superdeppig i allt jag skriver nu, så fokuserar på annat.
Som vintern. Äntligen, och tyvärr, så har den kommit.
Äntligen - för det blir lite ljusare i mörkret. Snö på marken gör allting lite vackrare. Man får den efterlängtade julkänslan, fast det är väldigt länge kvar.
39 dagar för att vara exakt. Jag fick en liten apiffany igår.
Så länge jag kan minnas har jag alltid börjat längta efter julen så snart sommaren är över. Jag vill börja lyssna på julmusik och pynta helst en hel månad före advent, jag har en massa förväntningar på hur underbar jag vill att julen ska bli - och ofta så blir den inte riktigt så speciell som jag bygger upp den i mitt huvud.
Don't get me wrong, det är fortfarande den bästa dagen på hela året. Med familjen, extremt god mat, mysig stämning och bara.. kärlek.
Men samtidigt, så orkar jag aldrig äta så mycket av den extremt goda maten som jag vill. Ganska fort blir jag så mätt så jag blir illamående i några timmar. Det är nog det enda som drar ner min julafton, haha.
Det är den absolut bästa högtiden som finns, och jag kan inte för hela mitt liv föreställa mig att spendera den utan min familj. Det vore inte jul.
Men, min apiffany var iallafall att just denna väntan, längtan, den glädje som fyller hela kroppen när man i mitten av november sitter och drömmer sig 39 dagar framåt och bara njuter av tanken. Det riktigt pirrar i magen för man längtar så, och vet att det som alltid kommer bli den bästa dagen på hela året.
Den tanken skänker ett väldigt välbehövt glimt av ljus i de mörka dagarna som är kvar till Jul.
Och det är väl vad julen alltid handlat om. Hopp.
Såhär kommer vårat blivande hus se ut varje vinter, älskling :) <3
i'm not fine.
Så svårt med såna här besked.
Har haft turen att bara få dem två gånger i mitt ännu korta liv, och bägge gångerna har jag inte riktigt förstått.
Chocken blir för stor. Jag bara inser inte att det är sant.
Det känns som när man var riktigt liten och inte hade lärt sig något än. Fast man får höra många gånger att gräset är grönt så vet man det inte förrän just en viss stund då man inser det på egen hand.
Och det har jag gjort nu. Fast jag har fhört det, och vetat vad det betyder, så har jag inte insett det riktigt förrän nu. Tidigare har jag varit ledsen, gråtit för andras skull. För hur svårt jag vet att det känns för dem.
Och det kändes hemskt, men jag trodde att jag faktiskt var okej.
Men först nu har jag känt det för mig. Och jag är inte okej.
Långt därifrån.
Och man ser runt omkring sig, ser andra må dåligt och beklaga sig över deras bekymmer. Bekymmer som är så små och totalt meningslösa i jämförelse.
Man skulle kunna veta precis vad man vill med sitt liv.
Man skulle kunna ha alla pengar i världen.
Man skulle kunna skratta åt de små bekymren i livet.
Ändå skulle nåt sånt här välta hela ens perfekta tillvaro.
Så vad är egentligen viktigt? Att du utbildar dig till det perfekta jobbet? Att du är så ekonomiskt stabil att du inte ens behöver bry dig? Eller att du kan kalla dig riktigt lycklig, för att de saker du har i ditt liv är sånt som verkligen betyder något?
Vänner. Kärlek. Familj.
Har du enbart två, till och med kanske bara en, av dessa tre så har du egentligen inget att klaga på.
Du har ett rikt liv.
Känner du dig inte småsint om du vill kräva mer?
sundsvall
Jag är nästan lite rädd. Jag har aldrig kört så långt ensam förut.
Så ska jag ha med mig en matta och en bäddmadrass också. Det kommer kännas som jag skickas iväg med tre saker (bilen också doh) till ett ödelagt ingenstans. För det är var norrland är för mig. The end of the world.
Hoppas att det inte snöar bara. Hoppas det är sol och fint väder så slipper jag känna mig deppig(are).
Note to self: Uppdatera låtarna på min uråldriga iPod innan.
Jag kan inte sitta med samma låtar som jag hade förra vintern, om jag ska köra så långt.
Ska nog be mina fina nya vänner om lite tips på låtar, så jag får lite nytt. Inte samma gamla låtar som man alltid låter ligga kvar "för dom är ju så bra".
Sen minns man att man faktiskt har börjat tröttna på dom också.
Iallafall när dom går om och om och om igen i 30 mil.
Men det ska bli spännande. Catherine på äventyr!
Hoppas jag får bo på hotell. Med hotellfrukost. Och internet. För min dator ska definitivt med. Hårddisken också. (Ledsen älskling <3)
Jag lär väl åka hemifrån typ 8 på morgonen. Vilket betyder att jag ska sätta avgång på 7.30. För jag blir alltid försenad. Om inte så kommer det säkert ha varit jättekallt så bilen är totalt nerfrusen, och jag tvingas stå och skrapa rutor i en kvart.
Jag ursäktar för onödig info, men dethär är sånt jag måste skriva för att mentalt förbereda mig på att åka bort.
Ni ska bara veta hur det ser ut när jag ska åka utomlands!
Jag blir tokig på människor som packar allting kvällen innan!!
För det första: hur mycket glömmer man inte då?!
För det andra: hur mycket onödigt packar man inte med sig?
Jag brukar alltid, även när jag ska åka utomlands i bara en vecka, börja minst två veckor innan med att skriva en utförlig lista på vad som ska packas ner. Den listan blir längre allt eftersom man kommer på mer saker som man inte riktigt tänker på först.
Ungefär en vecka innan så börjar jag lägga undan kläder och annat som inte används dagligen (som tandborste, mobilladdare etc.), om jag inte har plats för en resväska, då åker det ner på en gång.
Några dagar innan så börjar jag prov-packa. Då ska det finnas en necessär för hypotetisk tandborste, hudcreme smink osv. Sen så krävs det typ 2-3 ompackningar där man tar bort typ hälften, om inte mer, av alla kläder - för man behöver inte mycket och man köper säkerligen nytt vart man nu åker.
Så, tänk om allt detta skulle hinnas med på några timmar dagen innan avfärd? Jag skulle bli tokig!
Jag kommer nog börja redan i helgen med att planera packningen för Sundsvallsresan, om jag känner mig själv.
Jag är en sorglig människa.
arbetsintervju nummer 3
Det kräver dock att jag åker till Sundsvall och är där i tre dagar på introduktion. Mat och boende står företaget för, och man får ersättning för de tre dagarna. 100 kronor per dag.
Men ändå så tror jag det är värt, för jag har hört på privat håll (alltså inte från företaget själv) att det är ett roligt jobb. Det som sätter käppar i hjulen är att man måste åka bil dit. Och Forden är inte i skick för det nu. Nånting med hjullagret, och det är inte bra alls.
Efter det beskedet var jag ändå på intervju hos ElGiganten. Det var den längsta intervju jag varit på hittills, vilket faktiskt kändes bra. Seriöst, liksom. Inte som en annan fjutt på 10 minuter. Det känns så oproffessionellt.
Däremot har jag inte den blekaste om hur det gick. Det kan ha gått kanon, det kan ha floppat totalt.
Tjänsten är som säljare för tele/dataavdelningen. Och jag svarade uppriktigt och ärligt på alla frågor, så med det i åtanke hoppas jag att jag iallafall får komma på en andra intervju.
Men jag ska inte hoppas. Rolling with the punches.
Nu så ska det pluggas, men inte så mycket som jag hade tänkt. Jag kan inte fokusera så pass mycket.. men ska läsa igenom några av mina kurskamraters texter från förra veckan. Fyfan.
florida
Drömde om min familj. Jag saknar dom nåt enormt idag.
Jag drömde att jag, min syster, pappa och hans fästmö Kajsa hade åkt tillbaka till Orlando. Och vi bodde på Disneys egna hotell The Dolphin. I min dröm var det helt otroligt! Bara inom hotellområdet hade de en massa attraktioner, som ett halvt vatten-äventyrsland bara vid poolen, och vilda djur som strövade fritt. Inte tigrar eller så, men hjortar och lite andra harmlösa såna.
Jag och min syster träffade en tjej i våran ålder som vi började umgås ganska mycket med. Så satt vi vid baren en dag (en typ juice-och fruktdrinksbar) och pratade så kom en ganska söt kille fram. Han pratade och var lite trevlig, sen försvann han igen. Tjejen vi träffat suckade ganska högt, och vi undrade varför. "Det var min pappa".
Whaaaat!? He looks like he's fourteen!?
Fast han såg ju ut att vara i typ tjugoårsåldern. Det var lite skumt.
Sen återkom den killen ganska mycket, men i fortsättningen såg han några år äldre ut, men fortfarande inte ful direkt. Och han limmade som fan på min syster, och lite på mig också.
En kväll så var det en bal i festlokalen, så vi var alla väldigt fina och uppklädda. Förutom jag och syster som hade typ t-shirt och jeans på oss. Pappa och Kajsa var jättesnofsiga i kostym och en riktig festblåsa.
De var inne på balen, men jag och syster strosade runt lite på hotellområdet.
Killen kom fram till oss och pratade lite, och min syster gick iväg (varför vet jag inte) och jag och killen satte oss ner för att prata lite. Han satte sig ganska nära, och tidigare under dagarna när vi träffat honom så hade han varit ganska närgången, lagt armen runt mig och så. Och jag tyckte att nu får det faktiskt räcka!
Så jag berättade för honom att jag hade en pojkvän hemma i Sverige som jag faktiskt bodde med, och visade en bild på honom (i mobilen, haha hightech i drömmarna också). Och han sa att han faktiskt hade känt det på sig!
Min syster kom tillbaka och satte sig med oss. Vi satt högst upp i en trappliknande läktare för utomhusshower, och tittade ut över utsikten. Över havet, vilket ju är skumt för Orlando ligger i inlandet?
Det var rätt mycket moln borta vid horisonten, och rätt var det var började det blixtra där borta.
Några hjortar blev rädda och sprang rakt emot oss, och ner i deras krypin som vi satt precis framför. Killen sträckte in handen för att klappa dem, men de var inte tama så de blev bara mer skärrade, så en av dem bet mig i tummen.
Jag blev arg på killen, så jag reste mig och började gå mot balen för att hämta pappa och Kajsa. Jag var orolig över ovädret.
När vi kom tillbaka så hade molnen börjat skingra sig, men långt bort i horisonten såg vi hur en tornade hade börjat formas, och en till var på gång. Pappa tog med oss alla (utom killen då) och vi sprang mot balen, för att hitta ett utrymme under mark där vi skulle vara säkra.
Vi sprang genom festen, in i köket, men det kändes fortfarande inte bra. Vi fortsatte i en massa korridorer och man kände riktigt att det var under jorden. Luften var så kompakt. Vi hittade en dörr in till ett kassavalv, som såg ut att renoveras för det hängde kablar från taket och det stod brädor lite var stans. Där inne var det en snubbe med rånar-kläder, och en massa väskor på sig. Han stod på en pall och hängde halvt in i väggen. Han märkte att vi kom och bad mig ge honom en skiftnyckel.
Varför det? Vad ska han med den till?! Men han blev arg och skrek åt mig så jag gav den till honom. Då hoppade han ner från pallen och sprang ut, och stängde dörren. Sen använde han skiftnyckeln för att dra bort handtaget. Det var onödigt sa jag, vi skulle ändå inte säga till nån att han hade rånat dom!
Men han försvann, och vi var instängda.
Det började skaka mycket efter en stund, och lamporna flimrade. Vi ställde oss tätt ihop, och jag såg framför mig hur taket försvann och vi sögs upp i stormen. Men det hände aldrig... när vi varit därinne i några timmar, och det hade varit lugnt väldigt länge, så gick vi ut. Då var allting borta. Vi såg bara en strand och en stäpp som aldrig tog slut... vi började gå efter stranden, och gick förbi några uttrar som lekte i en bäck. Jag gick fram för att klappa en, och fast dom var vilda så lät dom sig bli klappade.. som om dom förstod.
Sen började jag drömma nåt annat.
Och när jag vaknade så tänkte jag, att det var just typiskt. När vi äntligen åker tillbaks till Orlando så kommer en orkan och blåser bort hela stället. Kul.
real
Dagen hinner knappt börja förrän den är över. Det känns lika med åren nu för tiden. Ett år går så fort.
Några månader kan kännas som en vecka.
Jag minns slutet av augusti som det var igår, och vad har hänt sen dess?
Det är så himla mycket, men i det stora hela känns det som ingenting.
Man skulle kunna räkna de viktiga sakerna på en hand. Och hur sorgligt är inte det? Hur lite man gör med sitt liv fast man har hela världen för sina fötter.
Jag känner ändå, att denna höst har gett mig så mycket mer än hela förra året gjorde. Jag vet så mycket mer nu, om mig själv, om mina mål i livet och hur jag vill spendera det.
Det är en väldigt dålig dag idag, kan inte säga att den kommer minnas med glädje, och när såna här dagar kommer kan man inte annat än sätta sig ner och tänka.
På livet. Vad gör jag med det? Vad spenderar jag min tid på? Varför?
Ännu viktigare - Vad vill jag med mitt liv?
Jag vill veta vad jag vill. Jag vill vara helt säker.
Den utbildningen ska jag gå.
Det jobbet vill jag ha.
Där vill jag bo i många herrans år.
Jag skulle vilja spola fram fem år, till när allt såntdär är lite klarare. Till när det äntligen börjar bli lite ordning, lite trygghet. Men jag vill inte missa alla dom upplevelser och ögonblick som leder till den punkten. Den stunden i livet då man känner - det här är rätt.
Jag har funderat mycket senaste veckan, tänkt i nya banor - på nya inriktningar, som även de kan kännas som ett steg mot just den stunden, det rätta. Men hur ska man veta vad man vill, om man vill det när man inte har någon aning om vad det är, vad det innebär?
Jag antar att jag tänker för mycket. Men det är sånt som behövs, vissa dagar.
clueless
Detta hittade jag på min vän Amandas blogg, och det är nog den första på väldigt länge som jag faktiskt läste hela!
60 ärliga frågor om dig själv
1.vilket namn är ditt mellannamn? - Elin, som egentligen är mitt förstanamn
2. Vilken tid gick du upp i morse? - 11.40
3. Är du i ett förhållande nu? - The one and only
4. Om ja, hur länge har ni varit tillsammans? - 20090908, en dag för tidigt!
5. Om nej, vem var du tillsammans med sist? -
6. Får man fråga varför det tog slut? -
7. Har du haft ett seriöst förhållande? - Ett väldigt seriöst
8. Vem vet mest om dig? - Min syster <3
9. Vad gör du på fredagskvällar - Whatever fredagskvällarna erbjuder!
10. Bästa filmen du någonsin har sett? - Transformers.
11. Har du haft sex med fler än 5 personer? - Nej
12. Har du någonsin varit full? - Ja, väldigt mycket så också
13. Har du testat droger? - Nej
14. Röker du? - Nej
15. Snusar du? - Nej
16. Saknar du någon just nu? - Syster, mamma, pappa <3
17. Hur mår du idag? - Kunde varit bättre, men bra med tanke på omständigheterna...
18. Hur många tabletter tar du dagligen? - Inkentinken!
19. Vad gjorde du för exakt ett år sen? - Packade för att flytta in i lägenheten i Bomhus skulle jag tro!
20. Bästa minnet från sommaren? - En av dagarna på stranden med min syster och Pojken!
21. Senaste landet du besökte bortsett från Sverige? - Underbaraste USA!
22. När var du där? - Oktober 2008
23. Är du rasist? - Inte enligt termens betydelse, nej.
24. Har du helt svenskt ursprung? - Så vitt jag vet, fast många tror annorlunda..?
25. Om nej, vart kommer du ifrån? - Sweden I tell you!
26. Föredrar du svenska eller utländska tjejer/killar? - Svenska
27. Ser du fram emot någonting just nu? - Första advent, och en hel dag med julpynt!
28. Sköter du skolan? - Det har jag nog aldrig gjort, men jag klarar mig ändå!
29. Vad hade du för betyg förra terminen? - Mitt slutbetyg från Samsam, som var över förväntningarna
30. Vad är det bästa du fått på ett prov? - Full pott
31. Vilket ämne var det? - Ingen aning... tyska kanske
32. Har du fått IG på ett prov? - Det har jag säkert
33. Har du spelat/spelar du i ett band? - Jag skulle vara lycklig om jag ens kunde spela triangel, så.. nej!
34. Anser du dig vara intelligent? - Ibland väldigt, ibland inte det minsta
35. Vilken har vart den bästa tiden av ditt liv? - De senaste 433 dagarna i mitt liv!
37. Har du mått jättedåligt psykiskt? Ja, mest den senaste tiden.
38. Har du skurit dig eller gjort dig själv illa på nått sätt? - Nån gång under en fjortisperiod, men jag började aldrig ens blöda. Inte min grej.
39. Har du haft sömnproblem? Rejäla.
40. Hur ofta gråter du? Varje dag nästan
41. Vad gör du när du mår dåligt? Oftast så stänger jag det inom mig och för en vild inre diskussion.
42. Vart vänder du dig för att prata när du mår dåligt? Min syster, och Rickard
44. Vilken klass går du i nu? Läser min första (och sista) termin på lärarprogrammet
45. Vilken skola? Högskolan Dalarna
46. Har du varit otrogen någon gång? Aldrig hänt, kommer aldrig hända!
47. Har någon varit otrogen mot dig? Haha, bara i mina drömmar!
48. Är du stolt över dig själv? Över mig själv som person, men inte över vissa beslut jag fattat..
49. Vad är det bästa med dig enligt dig själv? Jag har lätt att förstå andras känslor.
50. Vad får du ofta komplimanger för? Idag är en sån dag, när jag inte kan komma på något.
51. Har du lätt att få folk att skratta? Det beror på folket.
52. Cider eller öl? Cider... eller öl. Nej, cider.
53. Har du några talanger? Jag är bra på engelska, sägs det
54. Vet du om någon är kär i dig? Jättekär!
55. Är du bra kompis med ditt/dina syskon? Min syster är min absolut bästa vän! Min lillebror och jag har en slags syskonkärlek :)
56. Vad står det i ditt senaste sms? Classified.
57. Hur lång är du? 170,5 centimeter!
58. Hur mycket väger du? 50. Aldrig mer, aldrig mindre, vad jag än gör! SUCKS!
59. Vilken storlek har du på kläder? XS/S, 34-36. Men köper ofta större för det är mysigare!
60. Har du svarat ärligt på alla frågorna? Very much so, indeed.
god spelled backwards is dog
Jag smälter verkligen när jag ser söta små gulliga fluffiga lurviga itsibitsibiiiiiiiiii!!!! VALPAR!!
Hur kan man inte göra det!? Dom är ju för go!
Ge mig ett jobb så jag kan tjäna pengar så jag kan köpa en hund så fort som bara möjligt! <3
kasern
Jag hade ju en dejt med kuratorn kl 8. Hade hela veckan varit inställd på att åka till skolan denna snöiga fredagsmorgon, men när jag stod och borstade tänderna så tänkte jag efter... vart i skolan isåfall?
Men vänta nu, skrev hon inte i ett mail att hon var på regementet?!
Så det var bara att gräva fram alla gamla mail i mobilen och så visar det sig att jo, hon sitter på regementet.
Jag har varit på regementet en gång sen jag flyttade hit. Jag hittar inte där.
Så när jag kört dit ställer jag mig och tittar på kartan efter Kasern 14. Det är inte en särskilt tydlig karta heller. Så jag yrade runt där i vad som kändes som en kvart, men bara kan ha varit fyra-fem minuter, och letade efter rätt hus och parkering - utan resultat. När jag precis var på väg att ge upp och åka hem igen så åkte jag förbi Kasern 6... då borde ju 14 inte vara långt borta?
Gjorde kanske världens finaste U-sväng, och körde tillbaka igen. Och längst in i ingenstans låg det. Kom bara fem minuter sent.
Själva pratet var, som jag förstått innan, inte så välbehövt. Fick mer beröm än hjälp faktiskt. För att jag var så insiktsfull och hade sån "kämparglöd" trots att jag ställts inför ett ganska stort dilemma.
Vi pratade mer om vädret än mitt (tidigare) problem.
Men det kändes skönt ändå, efteråt. Varför vet jag inte riktigt. Kanske för att en utomstående person har bekräftat att jag gjort rätt.
Nu blir det skriva av! Observationer here I come!
strike three
Jag har den senaste månaden sökt 5 jobb via arbetsförmedlingen i Falun, och Borlänge. Har dock haft inställningen: skitsamma, för dom leder ändå aldrig nånstans.
Om man bor i Gävle.
Jag sökte säkert 20-talet jobb via Arbetsförmedlingen under det år jag var arbetslös i Gävle, och inte en enda gång ledde det till jobbmöjlighet. Tror att jag var på en intervju.
Här har jag sökt fem jobb (Max, El-Giganten, Burger King, Pro-Aqua och Statoil), och idag blev den fjärde intervjun inbokad. (Fick ju börja på BK om jag ville, men det vill jag inte!)
Ännu coolare är att det är hos El-Giganten, som man söker via det underbara systemet easycruit som säkert alla känner till vid dethär laget.
Den där skitdryga sidan där man ska lägga in erfarenhet, utbildning, och fylla i massa jobbiga rutor.. tar ungefär en sådär tusen år. Elgiganten, Biltema, Statoil och en massa fler använder det.
Såklart när jag ska prtsc:na så är sidan tillfälligt ur funktion. Awesome!
Hursomhelst, genom den sidan fick jag en intervju. Det har aldrig, ALDRIG hänt förut! Jag är så stolt! :D
Kan man skriva personligt brev or what ;)
Känns så jääkla skönt att det händer grejer på jobbfronten! Skulle vara jäkligt kul om Statoil också hörde av sig, bara för att liksom. Fyra av fyra vore gaaanska häftigt!
Men, ska trots mina spirande intervjuer åter till butiken som söker folk här i Falun imorgon. Lika bra att så frön på många ställen, större chans att något gror då.
Cool jag är då, med metaforer och allt!
Önskar lite att jag fortfarande hade kontakt med min jobbcoach.. dels för att skryta, och dels för att få mera hjälp med intervjuteknik. Jag blir så osäker ibland. Nog för att jag blev godkänd direkt och erbjuden jobb på Burger King, men det kändes så fruktansvärt oseriöst där. Han frågade typ en sak om mig?
Sen fick jag höra av Borlängebor att det inte är ett ställe man vill jobba på. Så, nej tack till BK. Jag har ju flera, bättre, erbjudanden nu.
Men ska inte get ahead of myself. Får se på måndag, först om jag går vidare hos Pro-Aqua och sen hur intervjun med El-Giganten går. Håller alla mina tummar och tår för att det går bra! Vore som sagt underbart :)
long time ago
Ännu en VFU-dag, och Catherine lever! Otroligt :)
Men, jag fick vara med min bestämda klass nu, den andra F-2an på skolan, så jag är ensam VFU-elev. Min handeldare är jättetrevlig, barnen är gulliga och ja... det känns inte så jobbigt längre.
Men misstolka mig inte, jag tänker inte fortsätta på lärarprogrammet för det. Jag kommer bara inte ha ångest över att åka dit längre, vilket känns underbart! Var längesen det kändes såhär bra..
Dom hade sångstund idag, alla F-2or tillsammans. Och sjöng jullåtar, det var hur gulligt som helst! Så helt plötsligt säger Annika (min handledare) att dom ska sjunga på engelska, lite coolt att dom får göra det så tidigt.
OCH vilken låt sjunger dom inte då?
Jo.. Mary's Boy Child.
Såklart.
Jag blev fan tårögd! Den låten är så jul! Och små barn som sjunger också... jäklar vad mysigt det var!
Har dessutom suttit och antecknat observationer som en idiot, både om helklass, en elev och en händelse på rasten. Sen har jag observation av en lärare från igår. Känner mig ganska duktig, för att vara totalt omotiverad.
Men, nog om det! Jag har ju massa jobb i omlopp inne i huvudet också. Intervjun igår gick ganska bra, tror jag. Han lät då positiv iallafall. Men, ja... dom är ju tränade så. Men får besked, oavsett om det är bra eller dåligt, på måndag. Så det är skönt, snabba puckar.
Efter intervjun var jag hem till Emelie, pratade en massa med henne och Malin. Och Emelie hade fått höra att en butik i Falun söker folk som faen, så idag åkte jag dit. Men chefen satt i möte. Så jag åkte tillbaka lite senare. Men chefen satt i möte. Så jag skiter i det for now, ska nog åka dit imorgon efter mitt prat med kuratorn.
Som visserligen känns onödigt nu igen, för jag känner mig ju tryggare med VFUn och sådär nu.. men jag ska prata med henne ändå. Så jag kommer upp imorgon! Haha.
Idag blir det en lugn dag. Jag och Rickard har helg.
För han jobbar i helgen, så vi måste ha lite mysdag iallafall en dag denna vecka :) God mat, myspys och en lugn kväll helt enkelt. Lovely!
survivor
Men, jag överlevde ju också praktiken.
Har tillochmed skrivit ner observationer från en lektion, har dock nöll köll på om det är relevant överhuvudtaget..
Men jag gjorde det. Har dock mått pissigt sen jag vaknade, febrigt och sånt så jag begav mig hemåt efter PO-aktiviteten. (Hade partnerområdesdag - PO. Ett fint namn på praktikskola.)
Jag hade verkligen inte lust alls att ge mig ut i snö"stormen" och ta mig till mitt personliga helvete imorse.
Men, kändes lite bättre när jag väl var där. Iallafall att sitta och observera. Jag kommer inte kunna hålla i ett moment, det vet jag redan nu. Jag har det inte i mig.
Kanske typ... hålla i en samling eller nåt sånt. Men inte en lektion, inget matte eller svenska eller... nånting som dom ska lära sig! Fy, isch.. jag blir typ yr och illamående när jag tänker på det. Skitskumt.. :/
Ska hädanefter vara i en F-2 klass där jag kommer vara ensam VFU-elev, om inte någon från PG2 eller 3 är där samtidigt :P Men förmodligen så blir det inte så. Idag var alla lärarstuderande i skolan på grund av PO-dagen. Så det var ganska mycket folk i personalrummet.
Men ikväll ska jag få skingra tankarna lite, blir Spelkväll på vändplan 7. Förhoppningsvis vin också. Men inte för mycket, ska ju vara på Söderbaumska imorgon igen, kl 8. Hua.
Så innan det blir det en tripp ner på stan, köpa sig en flaska götta, en ny termometer på Clas Ohlson (våran visade under loppet av 10 sekunder -8, -21 och -0 imorse) och en såndär fårulls-grej till cykelsadeln. Min rumpa förtjänar lite lyx när den tvingas jobba såhär tidigt på mornarna!
Meanwhile, så är jag en duktig hemmafru och tvättar en hel maskin med strumpor, nästan bara strumpor! En liten kökshandduk och ett örngott också. Så värmer jag en pizza i micron, en hemmagjord pizza som har fått vila i frysen ett tag, men nu ska det ätas opp! :)
2 intervjuer!
Okänt nummer. Vad glad man blir då. Inte ens min i övrigt awesome Android-app från Eniro (den visar vem som ringer, ifall dom finns med på eniro ofc) kan göra mycket nytta när det är dolt nummer.
Men, när man har sökt fyrtielva olika jobb så är det bara att anta att det är något av dem som ringer - and it was!
Ska på intervju i Borlänge på torsdagkväll. På Scandic. Ingen aning om vart det ligger. Men där kommer eniro till hjälp igen! Ah, underbara eniro!
Så, på en dag har jag bokat in två arbetsintervjuer. Hoppas det går bra :) Skulle hemskt gärna ha jobbet som jag ska intervjuas för på torsdag också, mest för att det är snabba pengar och så tror jag att det skulle få mig att utvecklas väldigt mycket som person - ge mig lite fler egenskaper kan man säga.
Hoppas bara att det är lika bra som min hjärna har intalat mig.. men det visar sig på torsdag!
Imorgon så ska jag vara en duktig högskoleelev och gå på VFU. Har ställt alarm och allt. Men ser inte ett dugg fram emot det. Usch. Vill bara att denna vecka ska vara över!
Hur lycklig och förväntansfull jag än blir över jobbmöjligheterna som dykt upp, så dras jag ner till en alltid rekordlåg botten varje gång jag tänker på VFU.
För att quota några gamla godingar:
Motivate me
I wanna get myself out of this!
anti-depp
Har dock fått svar från Högskolan och VFU är ett måste. Så imorgon får jag helt enkelt bita ihop och gå dit. Vet dock inte hur det kommer gå med att komplettera för dessa förlorade dagar, men det skiter jag i för tillfället.
Jag har bokat in en jobbintervju med Max soon to be i Falun! Jag vill verkligen, verkligen jobba där, och har nog fått Restaurangchefen att förstå det också.
Försökte betona det starkt när hon berättade att öppningsdatum har skjutits fram till slutet av Mars, och frågade om jag fortfarande var intresserad. "JAA!!"
Haha, nejdå. Men nästan :)
Hon har även fått ringa mig tre gånger. Första gången hade min mobil dött och låg på uppladdning. Som tur är har välrdens bästa Telia en funktion som skickar sms när man missar ett samtal. Annars kan man ju inte se om någon ringt när telefon har varit avstängd.
Jag såg smset och ringde upp så fort jag kunde, och hon skulle ringa mig "om en stund". Det gick några timmar och jag blev lite fundersam, men ville inte ringa igen för då känns det som jag tränger mig på. Dumt som fan, jag vet. Söker man jobb ska man tränga sig på!
Men jag ringde efter ca tre timmar och då hade hon gått hem för dagen.
Så jag klev upp tidigt idag och ringde för att se om hon var där, vilket hon inte var för tillfället, men tjejen jag pratade med skulle be henne ringa så fort hon kom tillbaka.
Vilket hon även gjorde! Och vi bokade in en tid den 3 januari. Fan vad underbart det kändes! Jag blir så rädd när jag missar jobbsamtal att det ska vara kört.
Men ändå återstår den tredje gången hon ringde, som jag missade för att jag stod i duschen. Dumt, igen. Jag vet.
Ringde upp så fort jag såg det och ursäktade mig, och hon ursäktade sig också. Hon var nämligen tvungen att flytta intervjun till dagen efter, vilket jag inte hade några problem alls med :)
Jag vill ju ha jobbet!
Ändå kan man se något postitivt i denna röra. När det blir rörigt så lägger man det på minnet. Så jag hoppas att hon minns mig lite extra nu, haha!
Nu ska jag ta och pressa lite färsk apelsinjuice, bre mig en rejäl macka och se på lite vänner tror jag. Sen hoppas jag att min kusin vill leka lite i eftermiddag :) <3
tomhet
Jag var inte på VFU idag. Jag kunde inte ta mig för att åka dit och inte veta vad jag ska göra. Bara sitta där och känna allt starkare för varje minut att jag verkligen inte vill vara där, på den platsen, i den situationen.. i den branschen.
Jag var till skolan och tänkte prata med kursansvarig. Jag var på väg att vända i dörren för jag hatar att prata om såna här saker. Särskilt när han redan skrivit i ett mail att det inte finns något man kan göra åt VFUn, den är en del av utbildningen. Utbildningen som jag inte vill ha.
Men jag gick till hans kontor, och så var han på möte. Då kände jag mig besviken, konstigt nog.
Jag hade velat stått framför honom, visat hur dåligt jag mår över dethär och säga att jag inte klarar av att ha VFU.
Jag har en tid med kuratorn kl 8 på fredag. Skulle ha behövt den idag.
Gick till VFU-ansvariga och frågade om jag inte kan byta parterområde, om det kanske skulle vara mer uhtärdligt då? Men något byte kan inte bli aktuellt förrän om tre terminer. Skoj.
Jag är så... tom. Jag skulle vilja gråta, skrika, slå sönder nånting. Bara få ut all frustration som byggs upp för varje minut. Men jag kan inte. Jag känner mindre och mindre.
För jag kan inte göra nånting åt det. Vad jag än försöker är jag fast i samma situation som innan, och jag orkar inte vara här! Vad f*n ska jag göra?
För tillfället: dyka in i serievärlden och skjuta alla tankar åt sidan.
Imorgon ska jag försöka ta mig till VFUn och observera saker jag inte vill se. För att sen skriva en uppgift som jag inte vill skriva. För att klara en kurs jag inte vill läsa.
Är det konstigt att jag har ångest? Att jag blir deprimerad?
bombs away
Sa som det var till mormor och morfar när dom frågade om skolan. Att jag inte vill fortsätta på lärarprogrammet och varför, samt att jag redan har ganska bra koll på vad jag vill göra istället.
Och dom sa att jag gör helt rätt. Känns det inte bra ska man inte fortsätta. Åh, vad skönt det kändes!
Fattas bara att säga det till pappa och mamma nu.
Hade en gyllene chans att släppa bomben för pappa idag, när det frågades om skolan och hur det går osv... men jag kunde inte. Mest för att hans sambo var där och jag vågar inte riktigt säga såna saker till pappa om jag inte pratar i telefon. För jag vill inte göra honom besviken. Och jag har så svårt att få fram det öga mot öga, jag vet inte varför..
Men mamma känns det mindre farligt att berätta för. Jag vet att hon kommer säga att jag gör rätt. Jag hoppas att pappa kommer säga det också. Men han kommer väl bli mest frustrerad över att jag kastat bort en termin med lån på ingenting.
Fast jag börjar mindre och mindre se det så. Att det är bortkastat. För jag har fått så mycket av denhär hösten.
Underbara nya vänner, till att börja med. Och jag har fått prova på något som jag funderat i många år på om jag vill dedikera min framtid till - och lärt mig att jag vill något helt annat.
Jag är ett steg närmare nu.
Jag vet åtminstone en sak jag inte vill. Och det är bra mycket mer än att veta tusen saker man kanske vill. Vi har fått ett slutgiltigt svar på läraryrket.
Och fram tills idag så har jag känt att det har varit hur lugnt som helst att fortsätta terminen ut. Att pina mig igenom de återstående VFU-dagarna och bara göra mitt bästa.
Men imorgon börjar en fyra (eventuellt fem) dagar lång VFU-period, och jag har ångest. Verkligen ångest över att åka dit. Jag känner att jag hellre skulle avbryta kursen för att slippa det, och få göra kompletterande tentor för att kunna få CSN-stöd igen.
Hela huvudet bara skriker NEJ, det nästan tjuter i öronen, som ett övertryck - press som blir alldeles för stor och jag pallar snart inte trycket längre.
Så jag har mailat kuratorn igen, hoppas hon har tid i veckan. Ska skita i VFUn imorgon och försöka få tag på någon på Högskolan som kan hjälpa mig. Jag måste göra nånting... men jag vet inte vad.
Jag orkar inte må såhär längre... fan.
[blank]
Jag är en trött människa. Jag ska sova så hårt inatt så det inte är klokt åt det!
Jag har saknat min säng :) Den var värd varenda öre, tio gången om. Så skön är den.
Vad värre är - VFU börjar imorgon, och jag har inte förberett mig alls. Vi ska observera. Skriva ner typ allt vi ser. Skoj? Jag känner inte riktigt alls för det... hade varit annat om vi skulle bara vara med i fyra dagar, men att sitta och vara totalt alert, är inte min grej! Usch vad jag önskar att man kunde ta bort VFUn...
Ska nog göra ett face-to-facebesök hos en herr Göran och prata med honom, se om det går att göra något åt.
Så ska jag boka en ny tid med kuratorn, så kan jag prata med henne och hoppas att få en rekommendation att få typ specialutformat så jag kan få slippa det!
Jag skulle verkligen göra vad som helst. Fy...
love is real
Jag är lite konstig. Ända sen vi, jag och min syster, bestämde att denna helg skulle spenderas i Årsunda så har jag längtat massor. Inte bara efter min syster utan också efter Årsunda. Trygga gamla hemvana Årsunda.
Och när jag i fredags åkte hit så kändes det så skönt, att komma hem.
Helgen har varit jätterolig, mysig och sen ännu mera rolig! Vi har pratat en massa, fick träffa Ida och se hennes lägenhet, vi har sett på film och spelat spel och tittat på hus (don't ask). Och igårkväll så fick min storasyster för första gången sätta sig bakom ratten på en bil och köra! :)
Med mig som lärare! Kaos, kan man ju tänka sig. Jag är sämst i världen på att förklara, och jag svävar alltid ut och berättar tusen gånger mer än vad man behöver veta.
Som jag också gjorde igår, stackars syster.. det blev väldans massa information på väldigt kort tid. Men hon förstod väldigt bra, och när vi började köra var hon jätteduktig!
Jag blir så stolt :)
Så, det har varit en väldigt spännande helg. Men nu längtar jag hem.
Hem till Dalarna.
Hem till Falun.
Hem till beautiful Bojsenburg.
Hem till min fina trea.
Hem till min älskade pojkvän.
Vi är nog nästan lite för kära i varandra. Fast vi träffas hur mycket som helst, är med varandra nästan jämt. Man kan ju tro då att det ska bli skönt att få en paus från varandra. Och i fredags när jag åkte hemifrån så kändes det inte farligt alls. Lika annars också, när jag blir hemifrån hela dagar på grund av skola, umgås med vänner och sånt - så går jag inte direkt runt och saknar honom non stop.
Men när jag ska sova borta, så saknar jag honom så fruktansvärt på kvällen. Jag saknar att prata med honom innan vi somnar, saknar att bara kunna sträcka ut handen så har jag honom där, och kan pussa på honom precis så mycket jag vill.
Så två nätter nu känns alldeles för mycket! Jag drömde tillochmed mardrömmar inatt om att vi höll på att göra slut!?
Så att sova någonannanstans än hemma med min fina sambo är jättejobbigt. Jag älskar honom mer än ord kan beskriva och kan inte tänka mig något annat än att känna likadant om sådär 50-60 år. Det är kärlek när den är så äkta som den kan bli <3
hurt-bulle
Blåsan är resultatet av en tvåtimmars promenad runt Årsunda med bråkstake nummer 1, Sikita. Gick en mil, och visst, det är inte jättefort, men hade som sagt med mig Sickan och hon tröttnade på promenad efter typ 2 km.
Så hon var ganska kinkig efter det.
Denhär sträckan gick vi, och det var jätteskönt faktiskt!
Har dock lite ont i ben och fötter, men det var det värt :) Nu ska det bli skönt med en slappkväll med systeryster. Men först, mat hos mormor och morfar. Yumyumyum <3
år... wait for it
Gud vad det är mysigt att vara hemma igen! Jag älskar, verkligen älskar Falun. Men ibland så längtar man hem till allt det välbekanta, där man hittar överallt och vet var alla bor... det är mysigt.
NU SKA VI ÅKA TILL SANDVIKEN OCH HÄLSA PÅ IIIIDAAAAAA :D:D så.. jag kanske återkommer :)
förvarning
Imorgon ca 8:15 beger jag mig mot sköna Gästrikland, som har saknat mig så!
Skulle egentligen ha varit kvar i Dalarna... fan vad tråkigt det är att man inte kan skriva uttal. Seriöst. För när jag skriver Dalarna så uttalas det som en polack som pratar svenska som en spanjor... dallaRRRna. Typ.
Anywho, jag skulle haft seminarie till klockan 14.30, men fick skriva komplettering och maila in, så jag kan åka tidigt på morgooneeen! Awesome, mer lek, mer mys, mer allt!
Har egentligen så mycket mer jag skulle behöva ta tag i innan nästa veckas 5-dagar-VFU-from-hell, men.. jag orkar helt enkelt inte engagera mig just nu. So screw it.
Jag får väl göra det på söndagkväll. Eller nåt.
Det jag vill förvarna om är iallafall att jag inte kommer vara så aktiv, för jag orkar inte ta med mig laptop till Årsunda när det inte ens.... nooo, wait! Man kan koppla in Telia-nätverket i mobilen till datorn, O-HO-HO!! :D Dator is coming! Så, jag kanske bloggar ändå, haha!
AWESOME!
Jamen.. då har jag inget mer att säga. Hejdå!
mihihi!
oh, btw
Jag vaknade vid nio, var trött som ett as och hörde att det regnade ute. No fun. Så jag sov vidare. Sen avbokade jag mötet med kuratorn, för jag känner mig så mycket mindre förvirrad och helt enkelt inte i behov av att prata med en kurator. Varpå jag fick till svar
"Du är välkommen att höra av dig....."
Med fem, FEM, punkter! Som om hon blev sur för att jag mår bättre liksom? Vadå, förstörde jag din dag genom att du får sluta en och en halv timme tidigare, förlåt!
Sjukt...
Jag hade iallafall lite tid att fördriva innan jag skulle hem till Malin, så jag var till Britsens butiker och tänkte söka sommarjobb, men på Ica hittade jag inte en enda personal-person, Willys chef hade gått hem för dagen, och på Lidl så var det liiiite för tidigt för att söka, men jag skulle komma in i Februari igen.
Så, jag har tänkt efter nu, att jag nog ska vänta med det, åtminstone tills jag kanske fått svar från de jobb jag sökt via internet. Blir så rörigt om man ska jonglera flera extraknäck samtidigt, och hålla pluggningen igång!
Det är illa nog redan att komvux-kurserna börjar två veckor innan PG1 slutar.. men, jag får väl lära mig multitasking helt enkelt.
Bara jag får CSN-bidrag, slipper krångel, och kommer ur detta med alla kroppsdelar i behåll så är jag nöjd!
Thank you and goodnight!
skumt...
Drack lite vatten och somnade om.. sen blev det konstigt!
Jag drömde att min pappa hade fått ett projektjobb i USA, Olrando såklart. Så jag och mamma skulle åka och hälsa på honom (vilket är lite knepigt, dom har varit separerade sen jag var.. väldigt liten!). Så jag packade väskor - ja, flera - och vi for iväg. Bodde på ett mysigt lite motell-liknande hotell. Sen blev vi tvungna att åka hem jättefort, så vi typ lämnade hälften och for hem igen.
När vi väl var hemma så var det typ, inget som vi hade behövt skynda oss hem till.
Sen gick det typ flera veckor och jag blev mer och mer otålig för att åka tillbaka. Vi hade ju inte träffat pappa, och jag hade massa saker kvar.
Så jag gick och pratade med mamma och hon sa typ: "Men Oscar kan inte vara ensam hemma?"
- MEN MAMMA JAG HAR TYP TIO PAR SKOR DÄÄÄÄR, började jag storgrina.
Så vi åkte tillbaka.
När vi kom tillbaks till hotellet så hade såklart de inte sparat vårat rum med alla saker i. De visste inte vad vi pratade om. Det var två tjejer i receptionen som vi fick hjälp av, så såg dem i systemet att dom hade organiserat om alla rum, gett dem nya nummer och så. Så vi fick en karta och nyckel till rummet.
"Varsågod" sa en av tjejerna - PÅ SVENSKA!
Så jag blev värsta chockad och så visade det sig att det var fyra svenska tjejer som drev hotellet, skitkul!
Så alla hjälpte oss hitta våra saker, packa ner allting och sen - för att ursäkta för allt strul så gav de oss en varsin bil!
Och inte vilken bil som helst heller, supersportig, skithäftig! Typ såhär:
Så vi blev ju överlyckliga och provkörde ett varv runt hotellet, sen pratade vi med tjejerna som tyckte att vi skulle stanna över helgen, dom kunde betala för flyget hem, och skulle bjuda på en massa roliga aktiviteter (typ Universal). Självklart ville man inte säga nej till det liksom!
Men så insåg jag, att nu i helgen ska ju jag och syster vara ensamma i Årsunda och ha myshelg! Det går ju inte, så jag fick tacka nej.
Sen när jag vaknade så var jag typ jättearg på mig själv, för jag hade ju lika gärna kunna låtit dom köpa en biljett till syster så hon kunde komma också!
Sjukt...
Men mest besviken var jag såklart över att jag inte kunde behålla bilen.. det var ju bara en dröm :/
taking care of business
Jaja, hursom. Jag utlovade den 23e oktober att jag under den gågna veckan skulle söka jobb. Vilket jag inte gjorde. Så jag utlovar nu att jag ska göra det imorgon! En good old-fashioned sweep över Falun och lämna CVn överallt jag orkar. Skoj. Nej.
Har gjort det två gånger tidigare, i Gävle. Och det är inte kul. Alls. Men, ska ge det en chans till. Behöver extra inkomst känner jag. Jag mår lite dåligt över att sitta och leva loppan på lånade pengar.
Men jag klagar inte, för vissa har problem med att ens få dom pengarna överhuvudtaget. Jag vill bara slippa låna så jäkla mycket mer, särskilt nu när jag har - i princip - lånat 20 veckor i onödan..
Då vore det nice att kanske ha några tusen i löneinkomster, så att man kan dra ner låneinkosmten till iallafall hälften. Vilket jag också nämnt säkert tusen gånger tidigare. Gosh, jag borde sluta blogga!
Jag skriver ju typ bara om samma saker, fast med olika formuleringar. Kul!?
Men, jag ska ta och göra något åt det iallafall. Imorgon. Har även gjort det idag genom att söka ett jobb via Af. Dom brukar ju dock aldrig leda så långt, så jag drar inte upp förhoppningarna direkt..
Samtidigt, så brukar ju "dörrknackning" inte heller ge så stor utdelning.
När jag knackade dörr på typ 30 butiker i Gävle var det endast EN som faktiskt hade behov av personal. Ska dock inte låta odds krossa mina drömmar, I'm going out into that jungle!
you're toast!
Denna dag började.. underbart! Fick sms från syster där hon berättade att hon fått besked från CSN, äntligen! OCH - hon kommer få pengar veryvery soon! Jag är så hiiimla glad för hennes skull :)
Är underbart att något äntligen går åt rätt håll för den finaste systern i världen <3
Så har börjat tänka väldigt mycket idag, och planerat inne i mitt huvud och hoppas att resten av bekymren i min lilla del av världen kommer ordna ut sig snart dem också. Fast allting redan känns mycket, mycket bättre så ska jag prata med skolans kurator imorgon. Vet dock inte vad jag ska säga riktigt, men känner jag mig själv så kommer det bli typ - allt. Allt jag grubblat på de senaste veckorna som behöver ett riktigt utlopp.
Jag vill inte riktigt dumpa all min skit på min sambo, eller mina vänner, för jag vill inte dra ner dem på botten med mig. Då känns det bättre att prata med någon utomstående, som är van att höra klagosång och.. ja, skit.
Så jag hoppas att hjärtat känns ännu lite lättare imorgon eftermiddag. Men satan vad jag längtar till fredag. Ska bli SÅ SKOOOOJ!! :D:D
Proudly presenting:
Jag blev nog mest chockad själv, kanske har lite av mamma och mormors matlagningsgener ändå :)
Rätten var alltså skinksås, med färsk pasta till. Färsk pasta som många har sagt "är tusen gånger godare än vanlig pasta". HUGE overstatement! Smakade ju fan ingen skillnad alls :p Det gick fortare att koka bara. Pff!
Skinksåsen däremot, mm.. mmhm!
Så, jag tänkte göra världen en stooor tjänst och lägga ut mitt nyligen påhittade recept :)
Pasta Bojsenburg
What you need is:
(Detta räckte ganska bra till 2 pers)
Skinka, obviously - mängd: hemlig - jag räknade inte skivorna faktiskt
En lök
Två vitlöksklyftor
Skivade champinjoner - mängd: El Dorados burk (kan ju köpa lyxigare märke om man är snobb, men jag kommer inte ihåg hur många gram...)
Matlagningsgrädde - mängd: 2,5-3 dl
Kryddas efter smak, men de som jag använde var:
Paprika (krydda, ja)
Vitlökspeppar
Lite salt
Citronpeppar
Svartpeppar
Chilipeppar
Lite oregano
Pasta (typ bandspaghetti, brukar passa bäst till skinksås)
Eftersom att det är fyra olika peppar så behöver man ju inte ha så överdrivet mycket av varje, men efter egen smak är ju att rekommendera, man ska ju bli nöjd!
What you do is:
Finhacka lök, platta till vitlöksklyftorna med en kniv och hacka sedan dem fint också. Skiva skinka, öppna champinjonburk och häll av, annars blir det slaskigt. Börja med att fräsa lökarna, I SMÖR, ha i champinjoner tills.. ja.. man inte orkar vänta längre. Sen öser man i skinka, kryddar lite, ha i grädde, krydda lite mer.. tills det smakar bra!
Tog väl ungefär en 20 minuter. Så kan man ju vara en effektiv person och dra på pasta samtidigt, då kan det tillochmed gå lite fortare!
Blir MUMMA!
some change
Men nu är det slut med det. Idag bestämde jag mig för, efter att ha pratat lite med klasskamrater (samt även typ övertygat någon mer) att sluta på lärarprogrammet. Jag trivs på Högskolan, jag tycker kursen är kul, för det mesta, men jag tycker VFU är bullcrap och skulle hellre ha 40 graders feber än att genomlida de 10 VFU-dagar som vi har kvar på kursen.
Och jag vet, att det är jättenågra, och det går fort. När man väl är där. Men själva tanken på det, gör det så sjukt jobbigt. Alltså jag har vad, en kilometer till min VFU-skola?
Det tar typ 5-10 minuter att cykla (ja, jag cyklar sakta, det är UPPFÖRSBACKE HELA VÄGEN) men ändå känns det typ som att simma över atlanten - så jobbigt att ta sig dit. Psykologi: för att jag inte tycker det är ett dugg kul, intressant eller givande över huvud taget.
Sär skrivning be tonar i bland!
Men, jag har kollat med kursansvarig och hm.. någon mer, som också hette Göran. Och så länge jag har för avsikt att läsa klart hela kursen så ska jag gå på VFU också. Förutom den sista 10e dagen, som man ska ägna åt att planera VFUn för PG2, om sådär ett år. Men eftersom jag är long gone by then, så behöver jag inte planera. Schysst!
Istället för att fortsätta på lärarprogrammet, som jag tänkte göra iallafall året ut, så ska jag nu avbryta efter höstterminens slut, och läsa på komvux i vår. Ska läsa Fysik och Kemi A till att börja med, så kanske jag kommer in på Byggingenjör. Vilket vore lite nice, för det ska min syster också läsa! :) Hihi!
Men, jag har inte fattat något slutgiltigt beslut där ännu. Men Bygg blir det!
Jag vill bara inte sitta hela vårterminen och läsa en kurs som jag inte kommer ha någon nytta för, och dessutom sitta på CSN-lån för det heller. Då läser jag hellre två kurser som jag kan ha användning för i framtiden, även om det betyder att jag lämnar Högskolan lite tidigare än tänkt :(
Kommer sakna det. Haha!
Nu ska jag äta färsk pasta och skinksås! Yum!
whaddayacallit? - issues
Jag vet inte vad jag har för fel.. eller, jo det gör jag ju visst det! Jag har väldigt många problem för att vara ärlig.
Men det är ju aldrig roligt att sitta och tänka på sina egna tillkortakommanden, misslyckandes och orosmoln - det är ju så mycket lättare att fokusera på någon annans. I mitt fall, alla andras.
Jag kan komma på mig själv med att sitta och verkligen må dåligt över en annan persons bekymmer, tills jag inser att jag mest gör det för att slippa undan mina egna.
Visst bryr jag mig genuint om dessa personer, och önskar att jag kunde göra något för att de skulle slippa undan vad det nu är som sårar dem.
Men, pessimist-realisten inom mig vet redan att jag är maktlös.
Pessimist-realisten övertalar mig att vad jag än gör eller säger så kommer det inte göra någon annans dag bättre.
Varför skulle jag kunna hjälpa någon, som inte ens kan hålla ihop mitt eget skit?
Jag är ett sånt vrak, ett skal av en människa.. jag tappar min anledning att ens försöka ibland.
Ibland är dock bara när jag är ensam. Har jag min underbara sambo hemma så är jag lycklig, har jag familj eller vänner omkring mig så mår jag bra.
Jag längtar så innerligt efter min syster, min underbara fantastiska syster. Vi behöver verkligen varandra just nu. Jag vet att jag behöver prata med henne, och jag känner att hon behöver lätta sitt hjärta för mig också.
Jag har iallafall mailat skolans kurator för att boka tid nu.. jag orkar inte springa runt med alla tankar för mig själv.. jag måste få ut dom, och gå vidare. Hur mycket jag än skriver av mig, pratar med Rickard eller vänner eller någon annan alls, så gör det ingen skillnad. I slutändan sitter jag ändå ensam, förvirrad och less på livet.
Så, lite professionell hjälp är bara på tiden.
