...forget about it

Ja, hej igen. Det var bra jävla längesen jag skrev här (ursäkta språket). Men jag har inte haft tid. Eller när jag har haft det har jag inte haft ork. Men ger det ett försök nu.

Igår när jag skulle sova låg jag bredvid världens underbaraste, och tänkte. Tänkte på ord som kunde beskriva hur jag känner. Likna dethär med nånting lika fantastiskt.
Men såklart försvann alla fina ord när jag somnade. Men du kan nog aldrig förstå hur mycket du är värd för mig, hur fina ord och liknelser jag än använder. Du är min, mitt allt. Det bästa som hänt mig.

Och jag vill kunna finnas där, på alla sätt. Jag plågar mig själv litegrann för att hitta ett jobb. Det känns så hemskt att bara sitta hemma om dagarna och inte göra något. När jag vet hur viktigt det är att jag ska kunna tjäna in pengar på något sätt. Särskilt nu.

Och här är det slut på försöket. Måste äta något innan jag går under.
Slut för dethär. Tack ni som läser.
Älskar dig <3

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0