Vänner

Den tredjde viktigaste saken här i livet. Vänskap.
Kan ta en av de vänner jag haft längst, som jag träffade första gången när vi gick i första klass på lågstadiet. Hon skulle byta till vår skola från Sandviken, för dom hade nyss flyttat till Årsunda.
Första dagen dom var och hälsade på så sprang vi runt och visade henne skolgården, de olika kojorna som fanns. Så tjatade vi upp henne i Tallbo (en tvåvånings liten trädhydda vid utkanten av skolgården) sen när vi skulle klättra ner för den rangliga stegen igen så vågade hon inte.
Slutade med att vi fick springa efter hennes mamma.
Minns det som det var igår.
Efter det så höll vi ihop som bästa vänner i nästan 14 år. Kommer alltid att finnas i mitt hjärta :)

En annan barndomsvän som jag sent kommer glömma bodde i ett härligt stort hus ute på landet, med en stor åker precis bredvid gården. Vi var hemma och lekte hos henne en dag, pysslade om hennes kanin tror jag, så hörde vi något konstigt ljud. Jag gick längs häcken och när den tog slut såg jag åkern, och som en stor vägg kom världens skyfall i rasande fart mot deras gård. Jag sprang allt vad jag hade tillbaka, och skrek "NU KOMMER REGNET!!!" - och utan att fråga vad jag menade så förstod hon och vi rusade in i en lada på deras tomt. Dock var vi inte lika snabba som Moder jord, och var dyblöta när vi väl kom in.

Såna saker, små saker som man upplevt med personer som en gång varit den absolut bästa vän man haft... det glömmer man sällan.

Och när man börjar bli vuxen (ja börjar bli, jag vill inte vara vuxen än!!) så har man svårt att tro att man nån gång kommer få uppleva sån vänskap igen, sådär dum-barnsligt 'vi är bästisar'... det kommer man förmodligen inte heller.
Men har man tur, så träffar man personer som det bara klickar med. Som man känner att, du - vi kommer nog bli riktigt bra vänner! Och sån tur känner jag att jag har haft de senaste månaderna.
Riktigt underbara människor som man hoppas och vill att ska ha en plats i ens liv flera årtionden framöver.
Såna som kommer sitta på första parkett på bröllop.
Såna vars barn man kommer tvinga ihop sina egna att leka med.
Såna man känner att är precis lika knäpp och onormal som jag är - awesome, ska vi leka?