Jag är lite skakis.
Jag har bokat en titt på en bostadsrätt nästa fredag.
Lite utanför Borlänge, åt Faluhållet. Det enda som kunde få Rickard att faktiskt vara lite intresserad av att bo i den kommunen! Haha :)

Verkar vara en ganska fin lägenhet också, fint läge. Inte helt perfekt rustat, men så vill jag nog inte ha det heller. Visst, det underlättar - men priset sätts ju därefter då också.
Så det kan nog vara bättre att köpa en lägenhet för några hundra tusen mindre, och sen bara behöva lägga runt 50 på att rusta efter ens egna önskemål och framför allt sin egen smak!

Och det är ju aldrig för tidigt att börja kolla?
Tror faktiskt inte att den första lägenheten man går på visning i blir den sista.
Lika när man sen börjar kolla på hus.
På tal om det, så är det verkligen så tragiskt.
Så tragiskt att det nu ligger ett hus ute på försäljning som jag SÅ hade köpt om typ tre-fyra år.

Jag beskrev mitt drömhus här tidigare, vet inte hur längesen det var, men kan dra det lite snabbt igen:
Härligt läge, lite halvgammalt så man får rusta, bra garage, och en verkstad åt Rickard med billyft och allt.
TROR NI INTE DET LIGGER PRECIS ETT SÅNT HUS UTE PÅ HEMNET DÅ!?!?!?
Jag vill strypa gubben som säljer det för att han måste göra det nu!!!
För det kommer säkerligen gå lös på 2 miljoner, så den drömmen blev ju bortblåst snabbare än den uppstod.
Helvete.
Det var så jävla fint. Suck...

Så, jag får nöja mig med en fjuttig jävla bostadsrätt tills jag är färdigutbildad energitekniker och får ett skitbra jobb. DÅ kan jag köpa hus. Men det kommer ju aldrig komma ett sånt jävla guldläge igen. Det var verkligen PERFEKT! Äsch, nu blev jag deppig.

Ska iallafall fråga pappa om inte han har vägarna förbi Dalarna nästa fredag, så inte han kan följa med mig på visningen. Rickard slutar precis när visningen börjar, och jag vill helst inte gå själv. Det vore verkligen underbart att ha pappa med också som har så bra koll på såna saker.
Så imorgon är det Catherine som slår på charmen i telefonen! :)