Lär bara säga något om detta, här.
Har många gånger varit på arbetsintervjuer, blivit erbjuden jobb (även anställd) med lovorden: Känns det inte bra, för dig eller för oss, säger du eller vi till på en gång så vi kan lösa det. Detta eftersom att alla ska ju må bra på sin arbetsplats.

Dock, varje gång när jag har sagt: Detta känns inte bra / kommer inte fungera - möts man av en ytterst oproffessionell reaktion, tycker jag, när jag då varje gång rent ut sagt fått skit för att jag är ärlig.

Jag förstår (sanna mina ord, jag är en jäävligt förstående person!) att det inte är vare sig ekonomiskt eller på något annat sätt kul för ett företag att lägga ner tid på en person som sen inte blir kvar där, och man har all rätt i världen att bli frustrerad.
MEN, när de säger som ovan - att det ska kännas bra, man ska säga till på en gång annars, och detta följs - så tycker iallafall jag att man kan tygla sig lite, och släppa det hela.

Jag skulle kanske ha gett den långa, jobbiga utläggningen - att min farfar precis gått bort, något som jag mår enormt psykiskt dåligt över, jag har utöver detta precis fått nästan dubbelt så mycket att göra i skolan - och på det ska jag hantera ett jobb.
Tycker väl att det är mer rättvist då att lämna över en plats åt en person som har mental ork för det, och säkra företaget från en person som kan knäckas när som helst.

Men samtidigt, ska man väl inte behöva dra en snyfthistoria för att få empati?
Det ska väl räcka med ett "känns inte bra" om det är dom orden arbetsgivaren själv valt?