Arbetsintervjun idag var ett enda kaos. Iallafall förberedelsen för den.
Jag snoozade ganska alldeles för jättemycket, och flög upp ur sängen en timme innan jag skulle på intervju.
Som alltid när jag har lite tid på mig, och mycket att hinna med, så yrade jag de första 10 minuterna mest runt och försökte komma på vad jag skulle börja med, äta, duscha eller leta på kläder.

Fem över halv ett hade jag duschat, ätit och höll på att blåsa håret/sminka mig. Fick springa till bilen, skrapa rutor som en dåre och sen blåsa ner på stan. Där det inte fanns en enda parkering.
Körde ner i p-garaget under gallerian, då isade alla rutor på bilen igen, plus att det var kö-kaos inne i hela p-huset.
En minut över ett slängde jag in p-lappen i vindrutan och sprang upp till Manpowers kontor, men fick ändå vänta några minuter på att tjejen jag haft kontakt med kom och hämtade mig.

Resten av intervjun gick ganska bra, tror jag.
Jag har varit på så många nu så jag är liksom avtrubbad. Jag blir inte nervös, jag orkar inte sitta och grubbla efteråt över hur det gick.
Det blir som det blir, live with it!

Så får väl höra något efter nyår, hur det blir med alltihopa. Skulle dock jävligt gärna vilja ha jobbet för jag tror att jag skulle utvecklas som fan med det. Vore awesome!