Jag ger upp så lätt.
Det är sant, sorligt men sant.
Men samtidigt så gör jag det efter mycket eftertanke och bara om det verkligen inte känns bra, rätt. Jag ger inte upp om jag tror att det är fel beslut.
Vi kan ju bara ta skolan som ett exempel - jag vill inte fortsätta på programmet, men jag gör färdigt kursen för jag känner att jag måste. För att undvika framtida problem.

Men detta känner jag att just nu sätter mer käppar i hjulen än smörjer dem - eller någon annan fyndig metafor.
Det känns som att jag kan få mer lidande än lycka av det, kan man ju säga.

Så vad ska jag göra?
Jag ska försöka se om det kan gå att lösa på något annat sätt. Om inte, så blir jag återigen en quitter.
Visst, det känns inte kul. Men som det är nu känns ännu mindre kul. Jag får leva med konsekvenserna helt enkelt.