Alltså det finns en del små saker som bara jag kan lyckas med!

Exempel 1: Ligger på stranden och solar, känner att det blir plötsligt blött på ryggen. Har min pojke hällt vatten på mig? Nej, en fiskmås hade mig som måltavla.

Exempel 2: Åker till jobbet med huvudvärk, när den äntligen går över hoppar jag in i bilen och slår huvudet i dörrlisten. (Som är lika hård som resten av en bil.) Resultat, ännu värre huvudvärk än tidigare...

Exempel 3: Aktivkt jobbsökande som man är, ringer till restaurangchefen för ett ställe jag gärna vill jobba hos. Hon svarar och säger: jag har semester.

Det är så typiskt!!
Tack och lov tog hon det inte så hårt, utan var trevlig och lät väldigt positiv. Hoppas verkligen att få höra mer från henne, och att få börja jobba på den restaurangen! Jag skulle verkligen gilla det, är jag övertygad om!

I övrigt är livet ganska tråkigt.. Det är ju hela 6 dagar kvar tills vi blir permanenta dalmasar! Jag vill flytta nu. Nu nu nu nu nu nu nu nu!!!

Denna väntan är olidlig! Och det finns inget man kan sysselsätta sig med så det känns som man är liite närmare målet - allt vi kunnat packa ner är redan i Falun. Det som finns kvar här i Gävle är liksom allt vi behöver i vardagslivet, sånt man inte kan lägga ner förran sista dagen innan flytt. Jag blir tokig!