Nu var det längesedan här.. men ha lite överseende, jag jobbar varje dag och flyttar dessutom till ett annat län!

Men nu är det inte långt kvar innan man blir ledig i nästan en månad :) Får ju ta det lugnt i augusti innan skolan börjar. Ljuv musik detdär - skolan börjar! Sweet

En sak som dock hängt länge som ett orosmoln över axlarna och cirkulerat.
Det känns som... eller ja, känns och känns.. det verkar som att jag förlorar min bästa barndomsvän. Vi som hängt ihop genom allt, aldrig gått veckor mellan vi pratat.. men nu vet jag knappt vem hon är längre tror jag.

Det känns riktigt ruttet för var det någon jag alltid trott att "vi kommer aldrig växa ifrån varann" så var det hon. Men nu är det enda vi haft kontakt genom på månader varit 2 sms på min födelsedag...
Hon verkar ha massa planer för livet jag inte har den blekaste aning om vad det rör, vad hon vill i framtiden.

Och värst av allt är att jag känner mig ansvarig på något vis, för att jag inte försökt. Vad jag kunde ha gjort vet jag inte heller, men jag blir riktigt ledsen av att tanka på det..
Känns liksom som att den underbaraste vänskap jag haft är över. Och jag saknar det vi hade...