Jag är lite konstig. Ända sen vi, jag och min syster, bestämde att denna helg skulle spenderas i Årsunda så har jag längtat massor. Inte bara efter min syster utan också efter Årsunda. Trygga gamla hemvana Årsunda.
Och när jag i fredags åkte hit så kändes det så skönt, att komma hem.

Helgen har varit jätterolig, mysig och sen ännu mera rolig! Vi har pratat en massa, fick träffa Ida och se hennes lägenhet, vi har sett på film och spelat spel och tittat på hus (don't ask). Och igårkväll så fick min storasyster för första gången sätta sig bakom ratten på en bil och köra! :)
Med mig som lärare! Kaos, kan man ju tänka sig. Jag är sämst i världen på att förklara, och jag svävar alltid ut och berättar tusen gånger mer än vad man behöver veta.
Som jag också gjorde igår, stackars syster.. det blev väldans massa information på väldigt kort tid. Men hon förstod väldigt bra, och när vi började köra var hon jätteduktig!
Jag blir så stolt :)

Så, det har varit en väldigt spännande helg. Men nu längtar jag hem.
Hem till Dalarna.
Hem till Falun.
Hem till beautiful Bojsenburg.
Hem till min fina trea.
Hem till min älskade pojkvän.

Vi är nog nästan lite för kära i varandra. Fast vi träffas hur mycket som helst, är med varandra nästan jämt. Man kan ju tro då att det ska bli skönt att få en paus från varandra. Och i fredags när jag åkte hemifrån så kändes det inte farligt alls. Lika annars också, när jag blir hemifrån hela dagar på grund av skola, umgås med vänner och sånt - så går jag inte direkt runt och saknar honom non stop.
Men när jag ska sova borta, så saknar jag honom så fruktansvärt på kvällen. Jag saknar att prata med honom innan vi somnar, saknar att bara kunna sträcka ut handen så har jag honom där, och kan pussa på honom precis så mycket jag vill.
Så två nätter nu känns alldeles för mycket! Jag drömde tillochmed mardrömmar inatt om att vi höll på att göra slut!?
Så att sova någonannanstans än hemma med min fina sambo är jättejobbigt. Jag älskar honom mer än ord kan beskriva och kan inte tänka mig något annat än att känna likadant om sådär 50-60 år. Det är kärlek när den är så äkta som den kan bli <3