Det är ganska sjukt egentligen, hur fort tiden går. Hur fort dagarna går nu, när ljuset har så bråttom.
Dagen hinner knappt börja förrän den är över. Det känns lika med åren nu för tiden. Ett år går så fort.
Några månader kan kännas som en vecka.
Jag minns slutet av augusti som det var igår, och vad har hänt sen dess?
Det är så himla mycket, men i det stora hela känns det som ingenting.
Man skulle kunna räkna de viktiga sakerna på en hand. Och hur sorgligt är inte det? Hur lite man gör med sitt liv fast man har hela världen för sina fötter.
Jag känner ändå, att denna höst har gett mig så mycket mer än hela förra året gjorde. Jag vet så mycket mer nu, om mig själv, om mina mål i livet och hur jag vill spendera det.

Det är en väldigt dålig dag idag, kan inte säga att den kommer minnas med glädje, och när såna här dagar kommer kan man inte annat än sätta sig ner och tänka.
På livet. Vad gör jag med det? Vad spenderar jag min tid på? Varför?
Ännu viktigare - Vad vill jag med mitt liv?
Jag vill veta vad jag vill. Jag vill vara helt säker.
Den utbildningen ska jag gå.
Det jobbet vill jag ha.
Där vill jag bo i många herrans år.

Jag skulle vilja spola fram fem år, till när allt såntdär är lite klarare. Till när det äntligen börjar bli lite ordning, lite trygghet. Men jag vill inte missa alla dom upplevelser och ögonblick som leder till den punkten. Den stunden i livet då man känner - det här är rätt.
Jag har funderat mycket senaste veckan, tänkt i nya banor - på nya inriktningar, som även de kan kännas som ett steg mot just den stunden, det rätta. Men hur ska man veta vad man vill, om man vill det när man inte har någon aning om vad det är, vad det innebär?

Jag antar att jag tänker för mycket. Men det är sånt som behövs, vissa dagar.