Ja, allt är lite kaos idag.
Seminariet gick kanon, trots min milda förberedelse (många e:n i ett ord där) så flöt det på. Dock blev jag väldigt stressad och nervös när min mobil ringde två gånger - ljudlöst ofcourse, men jag såg ju att det ringde - och numret kändes inte igen.
Kan ju inte direkt avbryta Joyce mitt i en mening och springa ut för att svara. Känns lite fel.
Men, nervös blev jag för att det säkert var från ett av de tre jobben jag sökt de senaste två veckorna. Stressad blev jag för jag har fått det inbankat av min kära jobbcoach Vinita, att svarar man inte när dom ringer är chansen liten att dom ringer igen. Så jag ville väldigt, väldigt gärna springa ut och svara i telefon.
Men jag fick gott hållas. Kissnödig var jag också.

Så, när seminariet äntligen var över (och jag hade lättat på trycket) så ringde jag upp. Då svarade någon som inte var den som hade ringt, för han visste inte vem jag var eller att det hade ringt någon till mig från det numret.
Rörigt va? Det var meningen!
Nej, men han frågade om jag sökt jobb - Ja - chefen var inte där men han skulle meddela att jag ringt och "så återkommer han säkert".
I mina öron lät det: hah! svarar man inte, då är man struken!

Så gick jag och nojade över det och fick panik, ångest, you name it. Tills, 2½ timme senare - då ringde el chefe de la Burger King!
Han berömde mig för mitt personliga brev (iihihihih, vad generad jag blev då!) och sa att jag skulle ringa när jag var i Borlänge så var det bara att kika in på en intervju! :) UNDERBART! :D

Sen, kaos nummer två för dagen. VFU imorgon. Jenny är ledig på onsdagar. Hon skrev vid två-tiden att hon skulle fixa så jag kunde vara med en annan lärare.
Sen har jag inte hört något mer. Jag hade ju hoppats att hon skulle maila och berätta vem jag ska vara med, när och var jag ska träffa denna människa. Men icke. Och jag antar att hon inte kommer göra det nu heller.
Så, ja... kul?
Jag får väl cykla dit till typ en kvart innan lektionerna börjar och fråga någon om hjälp. 'Cause I'm clueless.

Jag vill inte.