Pratade med en väldigt överförfriskad pappa på telefon nyss. Han är bra rolig när han druckit alkohol.
Minns mycket väl när jag var yngre, om jag fortfarande var vaken när han kom hem från puben. Då kunde han sitta i säkert 20 minuter och säga att han älskar mig, och bryr sig om mig och så vidare.

Nu låter det ju som min pappa är alkis, men det är han verkligen inte! Han är världens bästa och ansvarsfullaste pappa!

Det vi pratade om var iallafall att jag lånat 4000 av honom i slutet på augusti, till räkningar och sånt, eftersom CSN inte kom så fort som jag hoppats på. Och, då jag fick pengar från CSN idag förde jag över det jag lånat till pappa. Så tänkte ringa och berätta det.
Vad jag dock hade glömt var att han åkt till Söderhamn med golfgrabbarna, och det var inte nyktert på en fläck där.
Och jag hade ju inte lånat pengar av pappa. Det hade han inget minne av!
Jo för bilen, lånade jag åttatusen. Men inget mer. (Vilket det är, en massa tusenlappar mer - inget jag är stolt över men jag har alla intentioner att betala tillbaks vartenda öre!) Dom pengarna behöver vi mycket mer än honom, sa pappa. Och visst stämmer det, men vi har ändå mer än tillräckligt för att klara oss och jag vill inte stå i skuld till min käre far. Han hjälper mig så mycket och jag vill ge tillbaks det jag lånat.

Han har försökt banka in i mitt huvud länge att jag måste ta ansvar för min ekonomi, och det har äntligen fastnat. Jag är så oerhört tacksam för min pappa, han är den bästa man kan tänka sig och jag skulle inte vara så pass vuxen jag är, när det väl kommer till kritan, om jag inte haft sån bra far :)
Han är bäst!