Ja, ni får tycka att jag är en riktigt rutten människa. Och ber om ursäkt till min sambo, men jag tänker fan inte stå ut med att bli övervakad.

Han har nämligen sagt upp kontakten med sin familj, bästa beslutet i hans liv om jag får säga min åsikt. Har dock fått skäl att tro att de sitter och håller koll på vårat liv ändå genom att läsa min blogg, och det tänker jag inte acceptera.
Vill dom ha något med oss att göra så får de be om ursäkt för sitt beteende, vilket jag inte tänker gå in djupare på här.

Och så länge dom inte kan stå för det dom har gjort så vill inte jag att de ska veta vad som pågår i vårat liv - och min blogg har jag för att släppa ut mina tankar, drömmar, mitt liv tillsammans med Rickard bland så mycket annat. Men så länge jag vet att hans föräldrar ska sitta och besöka min blogg flera gånger om dagen så känner jag att jag inte kan skriva om allt som händer - för det har inte de rätt att ta del av.

Så därför tänker jag ta lite uppehåll i mitt skrivande från och med detta, eftersom jag tänker lösenordsskydda min blogg. Så de som vill fortsätta läsa får gärna kommentera, med mailadress, så kan ni få lösenordet.

Till sist vill jag bara säga, att om man kommenterar anonymt betyder det bara en sak: man vågar inte stå för vem man är. Men det visste jag redan.
Är väl lite dum som uppfyller era önskningar genom att besvara vad jag antar var menat som en tankeställare till mig:
Hade han skadats värre i olyckan, så hade inte det spelat någon roll. För när man verkligen älskar en person, verkligen bryr sig om någon - då lämnar man dom aldrig. Oavsett vad.

Vill ni vara en del av vårat liv, så får ni förtjäna det först.
Det finns inte en enda person som vet om detta som inte håller med oss.